En skeptisk blick

Harsk har levt det goda livet nu i nästan tre veckor. Så när jag idag drog på honom en barfotaboots för att trotsa att han fortfarande saknar en sko. Pratade med hovslagaren idag och imorgon kanske vi kan hitta någon lösning för Harsken.

Vädret var en katastrof ikväll, fattar inte hur jag orkade samla kraft och ta ut honom. Harsk undrade också vad jag tänkte med. När jag kom med tömkörningsgjorden och tränset gav en mig en blick som verkligen sa "nu-har-du-blivit-helt-från-vettet".

Efter lite bökande och knökanden, känns som om jag inte använt min utrustning på evigheter, kom vi oss ut på banan. Jag är mycket nöjd med den korta tur på ca tio minuter som vi gjorde, han bjöd framåt bra och framförallt inget bus (det hade jag aldrig orkat med). Skrittarbetet i ca tre veckor är nu påbörjat. Måtte han nu bara få på sig en sko. Om cirka tre veckor är det då dags för återbesök hos veterinären, för att se om vidare åtgärder behöver tas.

En riktig tungviktare!

Efter gårdagen känner jag mig rätt mör i kroppen. Jag var nämligen in till veterinären med min lilla gosse för att kolla upp hans hälta. Första gången som vi överhuvudtaget besöker en klinik. Om jag någonsin själv vara med på en hältutredning kanske jag hade varit mer förbered på hans beteende. Ett böjprov visade sig bli rena rama styrkepasset för veterinärerna som fick slita som djur för att böja hans ben. Så där var det tillräckligt "pinsamt" som ägare när hästen missköter sig. Vet egentligen inte vad böjproven visade, men veterinären beslutade iaf att han skulle börja bedövas i vänster fram. Hon frågade om han varit bremsad någon gång (vilket han har) och så skulle de sätta brems på honom. Det var kanske inte dagens bästa idé, hade jag vetat hur han skulle reagera hade jag nog motsatt mig det. Han blev smått knäpp, viftade runt med huvudet, bufflades, slog med frambenen.

Därför ansåg veterinären att det var bäst att ge honom lugnande, men nu var Harsk irriterad och ingen skulle minsann få sticka honom. Så när veterinären stack in kanylen skakade han på huvudet så att den åkte ur kärlet. Slog dessutom med frambenen. Gång på gång. Det krävdes till slut två veterinärassistenter, en veterinär samt mig själv för att kunna distrahera honom tillräckligt för att ge honom lugnande.

När han väl fått i sig lugnande gick det att bedöva hoven och han fick stå i boxen en stund och kvickna till. Longeringen visade att han inte längre var halt och att hans skada därmed satt i hoven. Direkt veterinären konstaterade detta blev jag alldeles kall. Min första tanke var att det är givetvis långt framskriden hovbroskförbening som gör honom olämplig som rid- och körhäst. Jag mådde så fruktansvärt illa av tanken och kände mig helt kall inombords.

Det blev dags för röntgen och allt gick bra till de bestämde att de skulle röntga undersidan hoven. Hoven skulle då placeras på en låg, liten trälåda på en ganska exakt position. Veterinärassistenten hade stora problem att få Harsk att samarbeta. Jag fick kliva in och fråga om inte jag kunde få göra det, brukar gå bättre. Vilket det också gjorde. Samma sak när de skulle slita av skon för att få bättre koll, han formligen la sig i knäet på den stackars vetassistenten. Jag bad att få hålla hoven på honom åt dem och då stod den lille jäveln som ett litet ljus på sina övriga tre ben och la nästan ingen tyngd i mina händer.

Röntgen visade tack och lov ingen hovbroskförbening, och det är jag väldigt tacksam för. Det som syntes var att hovbenet var lite irriterat och han fick åka hem med en Metacam-kur i tio dagar. Han får motioneras som vanligt, dock endast i skritt. Veterinären rekommenderade ett PG-beslag till hoven som jag ska diskutera med hovslagaren. När jag läser om det på internet verkar det vara lite delade meningar om det. Han har fått en liten sjukhage som han får gå i så länge som han äter Metacam, för att undvika allt för mycket bus och dumheter under den tiden.

Sammanfattningsvis kan jag bara konstatera att Harsk inte är den lättaste att bara lämna över till någon. Det är helt klart så att han anser att man måste förtjäna hans samarbete. Det finns ingen okänd människa som bara kan kliva in och säga åt honom vad han ska göra, då blir det inte särskilt bra. Nya människor ska prövas och se om de är värdiga respekt. Jag var lite förtvivlad över detta, men i morse slog det mig. Jag är exakt likadan. Jag och Harsk lever i symbios med varandra, vem så då har format vem det låter jag vara osagt - men vi är lika som bär (tyvärr).

Jag vill även rikta ett stort tack till Matilda som steg upp i ottan och hängde med mig och buffeln hela dagen och även hjälpte till vid hagbygge! Utan hjälp står man sig slätt.

Körtävling i Lycksele och lite annat smått och gott!

Har varit off nu ett tag, gäller inte bara bloggen utan även i verkligheten. Har inte ens lyckats vara i stallet särskilt aktivt, men det är lika bra, för Harsk är halt igen. Samma visa som förra hösten. Han hade en släng i våras också och jag vet inte riktigt varför. Nu ska han få lite naturmedicin, Djävulskloört för att se om det kan ge honom lite lindring. Han ska få vila helt en vecka och sedan kommer vi att skritta på rakt spår en månad. Är det inte bättre då kommer han att få göra en hältutredning så får vi se vad den visar helt enkelt.

Vi har i alla fall ändå gjort en del sedan jag skrev sist om Harsken. Dels var vi på tävling, Matilda filmade och äntligen har jag kommit över dem så jag kan publicera dem! Jag är otroligt nöjd med resultatet, i vår första tävling, vårt allra första fullständiga program någonsin (!) blir vi godkända genom våra 81 poäng. Han skötte sig strålande och då behövde inte jag inte vara nervös. Att jag styr som en kratta med mera kan jag knappast lasta Harsk för. Min häst har också en ganska stor rumpa, så när jag gjorde halt på medellinjen och skulle hälsa på domaren var en stor brun rumpa det enda jag såg. Fick sträcka mig ut på sidan för att få kontakt med domaren.

Dressyrprogrammet i sin helhet!

I precisionen gick det väl bra, våra allra första precisionsportar och vi petade bara ner en boll. Särskilt fort körde vi ju inte, domaren (tillika en som har tränat oss) sa att hon aldrig någonsin varit med om så många tidsfel. 51 tidsfel, vilket innebär 102 sekunder över maxtiden! Inte kanske så fantastiskt men jag är nöjd ändå. Vi tog det lugnt, kollade in omgivningarna, portarna, blomsterarrangemangen och ja Harsk tog till och med en liten bajspaus. Varför stressa när man bara är där för att lära?

Precisionen nästan i sin helhet!

Det som gör mig mest ont när jag tittar på filmerna är att man tydligt ser att han stundtals haltar. Det är så svårt att se och framförallt känna i vagn, det är inte alls på samma sätt som när man rider. På raka spår syns det inte så tydligt, men i snäva svängar och på volterna. Att vi bara körde de där två momenten känns nu i efterhand, när jag ser filmerna, som ett ännu bättre beslut. Tråkigt om vi inte får den framtid som jag har tänkt för oss. Harsk älskar verkligen körningen. Jag hoppas nu att han ska få bli hel och frisk så vi kan köra ordentligt - så vi båda får göra det vi älskar!

Förra helgen var vi (jag o Harsk, Yvonne, Matilda och Lotus) och badade i havet. Harsk lät som en trumpet och det såg för galet roligt ut när han ställde sig en meter från vattenbrynet och stirrade på vattnet som om det skulle hoppa upp och äta upp honom. Ryggade (gungade bakåt) för varje "våg" som kom in. Hann tänka att "hur ska jag få ut denna dunderklump i vattnet!?" Jag hade kanske i smyg hoppats på att han skulle bara rusa rakt ut och plaska, som han gör med alla vattenbaljor som han kommer i närheten av. Men uppenbarligen finner/fann han en viss skillnad på stilla och böljande vatten.

Vi gick längst stranden och Harsk gick som en ostkrok och stirrade på vattnet och frustade. När vi vände oss om fick vi syn på Lotus och Yvonne som klev rakt ut i vattnet och började plaska. Harsks min:

Ljuset gick upp för honom om vad man faktiskt kunde göra i detta livsfarliga och sedan gick det nästan inte att stoppa honom: 

En mycket nöjd Harsk efter allt badande...

En liten film från badet som Yvonne filmade. Tagit bort ljudet eftersom det är så mycket skratt inblandat från filmaren... ;) Harsk badar!

Behöver jag säga att han gick rakt in i transporten? Han börjar bli en riktig globetrotter nu min häst. 

En dag som alla andra.

Arbetslös suger, jag blir helt apatisk. Känner mig inte ens peppad inför helgens tävling längre. Jag håller på gå ner mig i något sorts sömnträsk. INTE BRA!

Hoppas jag får sällskap i stallet idag annars kommer jag aldrig orka smörja sele.

Kvällspass

Vi har hunnit med så mycket roligt, och trots att jag är arbetslös hinner jag inte skriva om det. Men nu till helgen då är det dags för debuten. Vi körde lite kväll, var upp till grannstallet och kollade av dressyrstaket med mera.

Harsk skötte sig mycket bra men vi har en hel del att arbeta på och det mesta beror på att jag inte klarar av att ge rätt instruktioner. Debuten på lördag, känner

mig nervös.

Och för er som följer mig enbart här, jag har numer en maratonvagn också!:)

Oh My God!

Nu är det gjort...

Fortfarande ingen fredagshäst...

Enligt min hovslagare är en fredagshäst en sådan som i princip skor sig själv. Det är den sista hästen på veckan och lyfter snällt, står still och vilar på sina egna ben.

I dag blev Harsk skodd. Tur var väl egentligen att jag varnade Johan (hovslagaren) att han varit lite tjurig (=vägrat i sten) på att lyfta hovarna när ombedd, för han har aldrig betett sig så illa som han gjorde denna dag. Det kom till en punkt där Johan sa att det blir inga framskor idag. Det var väl lite av kulmen och efter lite övertalning kom även framskorna på. Dock använder inte Harsk sina egna tre andra ben att stå på, utan lägger över vikten på hovslagaren.  Inte särskilt uppskattat kan man säga. Det enda som var positivt var att när han väl lyft, särskilt fram, stod han still. Inga, eller väldigt få, ryck. När Johan var klar konstaterade han att Harsk ännu har en bra bit kvar till att vara en fredagshäst.

I övrigt kan jag säga att kördebuten blivit skjuten på två gånger nu. Först var det tänkt i Övik i våras, sedan Villvattnet i juli. Nu blir det Lycksele den 24-25 augusti.  Dock bara dressyr och precision.  Vi lämnar maraton denna säsong.

Inför detta har vi tränat lite. Han har fått gå i skogen med vagn och dragit två personerni djup sand, inget stöd på marken. Vi var och körde på Surf måndag och tisdag och vi jobbade mycket i trav måndag och skritt i lervälling på tisdag. Allt gick galant och jag är så oerhört tacksam att han visat en bättre sida nu ett tag. Annars kanske jag givit upp. Han har varit glad, positiv och med ett rackarns driv i steget. På tisdag går anmälan ut. Vågar jag?

Förkyld så in i bomben

Jag hade planerat att semestern skulle innehålla massor av träning av häst. Ridning och körning. En vecka har gått och jag är dyngförkyld och helt slut. Har ingen som kan hjälpa mig med hästen vare sig vad gäller ridning eller körning. Allt blir bara pannkaka helt enkelt.

Har satt ut en annons om medryttare. Några ska komma ut och provrida, återstår att se hur de passar ihop med mitt lilla monster.

En liten seger!

Det har inte alltid varit enkelt att lasta Harsk då han har haft en tendens till att tjura fast. Men sedan en tid tillbaka kom vi (rättare sagt Yvonne) på ett knep och han har bara med ytterst lite bråk klivit på och sedan stått som ett ljus inne i transporten och väntat på att vi ska stänga. Han har fått för sig dock att han måste kliva på från vänster, inte rakt på. Vi har dock haft vår lilla rutin för lastning och det har fungerat utan bekymmer.

I kväll när jag skulle lasta honom efter körträningen på Surf (som by the way gick alldeles strålande) hade jag bara ett vanligt enkelt grimskaft fäst i sidoringen på grimman. Jag stegade på som vanligt mot transporten och Harsk följde efter - rakt på och rakt in! Behövde inte ens sträcka på grimskaftet, han bara klev på. Jag blev nästan så paff att jag nästan glömde krypa under bommen. Turligt nog hade jag godis i handen så när han klivit in fick han lite gotta och massor av beröm. Håller en tumme nu för att han kanske snart har gett med sig och då blir i så fall nästa mål att kunna skicka in honom i transporten!

Nu är han tillbaka på betet och han var superlycklig över att få träffa sina kompisar igen! Nu kommer han få några veckors vila då jag ska arbeta i Vindeln och inte kommer hinna träffa honom särskilt mycket.

Som jag trodde...

Jag skulle aldrig någonsin ha sagt att jag var extremt nöjd med min häst för det han gjorde i fredags var allt annat än okej. Han har humör och han har alltid varit lätt bak och den kombinationen börjar nu få mig att tveka om han är lämpad som körhäst. När han blir lite grinig eller inte helt säker på vad han ska göra slår han. Råkar han då sitta i vagn och han träffar den så blir det inte mindre utan det eskalerar - så även i fredags. Då gick dessutom slaggjorden sönder så han fick fritt spelrum i princip. Så sparkade och sparkade. Jag och Rolf försökte få stopp på honom, vi hade var sin töm. Han fick högerbenet över skackeln och när vi till slut fick stopp på honom så hängde bara hoven och dinglade. Jag hann tänka att nu är det kört, det är bara att avliva honom på plats. Många kvicka händer var där och han var ur vagn på några få röda när han väl hade stannat. Efter det var han hur cool som helst (till dess att han fick se ett brunt shettisekipage som kom körandes med ett paraply men det är en annan historia) och vi skrittade lugnt och samlat tillbaka till stallet. Knäppa häst!

Det är egentligen nästan mirakulöst, ingen personskada eller skada på hästen. Bara materiella skador och det  går att ordna i alla fall. Dock så hoppas jag återigen (se hans tidigare eskapader i Bakslag av dignitet) att det tog riktigt jävla ont på honom.

I vilket fall står jag nu utan vagn. Min nya fina gigg är inte längre brukbar:

Vinkeln på sitsen ska vara svagt framåtlutande...

Skacklerna fick ta mycket stryk 

Jag tycker det är jättesynd att han ska bete sig så illa ibland. Han är så jädrans snygg i sele och framför vagn!

Dag två fick Rolf äran att ta hand om min kille. Han började med tömkörning.

Tycker bara att han är såååå snygg (inte alls partisk, jag vet!)!!

Dag två var Rolf vänlig nog att låna ut en vagn till mig. Han ansåg också att om Harsk skulle kunna sparka över dessa höga skacklor så skulle han få pris och bli skriven om. Denna gigg hade dessutom broms, så när han nu körde honom var det med så mycket broms han kunde använda utan att hjulen låste sig. Harsk fick ta i ordentligt och han fick av Rolf beröm för sin skritt om än den var lite spänd. Mot slutet gick Harsk riktigt bra och dagen kunde avslutas positivt.  Dessutom försöker Rolf sälja mig denna gigg istället för den jag hade, vad tror ni?

Helvete så nöjd jag är!

Farligt att säga det, men just är jag otroligt nöjd med min fina Harskeyboy! Hela denna vecka har han gått från klarhet till klarhet och pricken över i:et var nu ikväll när vi körde ett pass på banan. Följsam, mjuk, lyhörd och vi svängde riktigt bra. Yvonne ställde ut koner ooch vi körde inte på allt för många.

Nu laddar vi för träningshelg i Villvattnet, åker på fredag. Det är med mest panik och nervositet,  men jag tror det går bra. Det måste det.

Lite körning

Matilda var snäll och fotade ikväll när det var körning på tapeten. Jag ser ut som en mupp på bilderna, men det bjuder jag på, för Harsk ser ut som ett proffs! :-D Min häst är en av de finaste i världen, I love him!

Tävlingslicens beställd!

Nu börjar det bli allvar. Beställde i dag tävlingslicens till Harsk samt anmälde oss (Körsektionen) till lagserien. JISSES!

Modigt eller dumdristigt?

Det är synd att jag ska känna mig så nervös inför vad som ska hända när jag rider. Kanske är det för att jag inte känner mig helt bekväm i sadeln, inte riktigt stabil och inte så bra balans alla gånger.

Därför fick jag lite fjärilar i magen igår när vi (jag och Matilda) att vi skulle rida upp till Gottards bana och rida där. 1: Jag har aldrig ridit honom utan ledare ute, 2: Harsk har varit uppe i Gottards stallet en gång för ungefär två år sedan och 3: Han är inte gått särskilt hårt de senaste dagarna.

När vi skulle iväg sa Matilda att hon skulle gå upp, och det kändes väldigt skönt så blev det inte riktigt lika stor press. Längs vägen så mötte vi bilar och dessutom en bil med släp som körde alldeles för fort! Harsk var lite läskigt med den där släpvagnen, men bilar var inga problem!

När vi väl kom upp till grannstallet var Harsk rätt lugn, han var inte särskilt brydd över att han var på ett nytt ställe. Men när Matilda skulle hoppa upp blev det lite action eftersom henne stigläder lossnade och Gucci blev lite störd.

Det var väl när vi väl kom ner på ridbanan som det blev lite action. På ridbanan fanns det hinder nedmonterade hinder längs sidor, ett stapplat vitt dressyrstaket, hinderstöd, stora blå tunnor, färgglada bommar på banan. Dessutom fick han syn på hästarna som står i det där stallet. Alla dessa nya intryck resulterade i att han fick ett nordisryck av rang. Skriade, bockanden och gjorde någon form av bockpassage så jag fick bli arg på honom. Efter det taktade han runt och pustade och frustade som den dinosaurie han är med svansen rakt upp.

Tog några minuter så lugnade han ner sig, han är rätt cool min kille. Det var lugnt och tryggt och vi kunde trava lite i slutet. Lillkillen tyckte dock att påfrestningarna blev allt för stora så han orkade inte särskilt länge innan han började vackla runt och snubbla. Men vi avslutade i varje fall , eftersom att jag gillar att utmana ödet, var jag ju tvungen att styra honom över bommarna det sista jag gjorde. Det gick givetvis ruskigt bra det med, är så stolt. Så nu har vi ridit över bommar också! :)

Betessläpp!

På söndag är det dags, då släpps hästarna fria på sommarbetet! Skööööna dagar med gräs och mys samt underbara rid- och körvägar. I år ska vi nyttja dem mer än i fjol. Sommaren here we come!

Bjuder på några bilder från betet ifjol, bara för att få längta lite:

Gucci och Harsk spanar in sina nya vänner.

Mys

En liten trippelmacka, eller? 

Harsks älskade kompanjon, Jo(u)lle. De båda betade under hela sommaren tillsammans. 

Lägg till bildtext

Am Rande des Wahnsinns

Ahhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh är otillräcklig på alla plan. Jag vet inte riktigt hur jag ska få detta att gå ihop. "Alla" är besvikna på mig, och jag är särskilt besviken på mig själv.

Näe, dra täcket över huvudet och aldrig stiga upp.

En mamma på bättringsvägen och en ny sele.

Har spenderat några timmar under gårdagen med att smörja in den nya selen. Idag hoppas jag kunna sela på och provköra - är så oerhört spännande att jag tror jag storknar!

Det känns ännu bättre att mamma äntligen piggnat till lite. Sedan operationen i onsdags har hon varit trött och svammlig, nästan som en dement. Men nu har de slutat med morfinet och ska ge henne annat smärtstillande och då har hon piggnat till lite. Dessvärre äter hon inte och därför håller de kvar henne. De skulle bara veta att hon inte äter i vanliga fall heller. Men det är sagt att hon ska få komma hem på fredag. Då kommer pappa hem också så det känns skönt.

Själv är det Piteå som gäller, jobba lördag och söndag på SNKK:s utställning och sedan hasta iväg till SCKCS utställning i Bergsviken där Gozzi ska ställas. Om jag har riktigt flyt den dagen kan jag ställa honom själv, annars ska Klara ordna det åt mig. Egentligen tror jag hon skulle visa honom bättre, men jag är för nervös för att stå vid sidan av!

Lite av en mardröm

Ja denna vecka vill jag aldrig uppleva igen. Mamma i bilkrock och ligger på NUS opererad i ryggen (frakturer på två kotor) samt brutna revben. Hon hade änglavakt och verkar ha klarat sig lindrigt undan. Kommer aldrig glömma samtalet när hon ringde mig i  och sluddrade lite otydligt att hon hade krockat. Tur man har fina kollegor som ställer upp och skjutsade mig hit från jobbet. Alla syskonen som finns där för en är minst lika viktigt. Tyer mest synd om pappa som befinner sig i ett annat land.

Nu ska jag in och hälsa på mamma efter operationen. Jag hoppas hon piggnat till lite. Det skär i hjärtat att se henne ha så ont och vara så påverkad.

Impulsiv se nanting...

Vet inte om jag gjort något riktigt dumt eller. Men detta har jag inhandlat idag:

En Tidaholmsgigg till Harsken! Är lite orolig att den kommer vara för smal, skackelbredden är bara 82 cm, 20 cm smalare än Victor som han är van vid.

Passar den behöver den här nya familjemedlemmen lite kärlek för att bli helt fräsch, men det ska vi väl kunna ordna. Fick den till ett riktigt fyndpris och som av en riktig slump fick jag den i princip hemkörd från Östersund (fick hämta i Vännäs)! Kändes som om det var tänkt att jag skulle ha den.

Ohalt!

Så från den ena dagen till den andra så var han helt plötsligt inte halt längre. I går när jag skulle tömköra var han pigg och busig, och visade inga tendenser alls till någon hälta. Vi gick en liten sträcka längs vägen och där tränade han för att åter betecknas som "Dinosaurien på Ersboda"

Träningsvärk kanske? Vad kan annars försvinna från ena dagen till den andra?

Hälta

Harsken är halt. Hittar inget fel på honom i benet (värme, svullnader, ömhet) men han visar tydlig hälta, särskilt i trav. Misstänker en sträckning med tanke på hur hagarna ser ut och hur de jagar runt på dagarna. Så nu vet jag inte, ingen förbättring sedan i fredags. Måste kanske bygga en sjukhage så han får stå i lugn och ro och sedan får man promenera honom så han får röra sig lite. Får klura vidare på det.

Ridlektion nr 1

Så var den då avklarad, den första "riktiga" ridlektionen. Efter gårdagen kände jag mig inte särskilt hoppfull, men nu finns det lite hopp inser jag.

Vi tränade på väldigt basala saker. Min sits och position, händernas position, att titta dit jag ska och inte flaxa med huvudet. Erica ville att jag skulle hålla händerna högre än vad jag är van vid, och från början kändes det verkligen som om jag hade händerna under hakan. När jag tittar på bilderna så inser jag att det är bara inbilla, eller kanske lite höga.

Sedan fick jag träna på att följa med i Harsks takt, inte att jucka. Det var också för mig något helt nytt, varför har ingen sagt det till mig tidigare? En annan uppenbarelse var ju att det är tummen som ska hålla tygeln, inte pek- och lillfinger (för vissa kanske detta är självklartheter men det var skrämmande nog nyheter för mig).

Som jag nämnt tidigare, så tränade vi idag mest på att jag ska låta tyglarna vara och bara rida med kroppen. Han är inte helt tacksam att svänga i böjen nere mot hagarna där de andra hästarna står, men lade vi svängen lite tidigare gick det bättre.

Är väldigt trött nu, lektionen pågick ungefär en timme. Erica berömde oss båda och hon konstaterade att jag är lättlärd (öhhh va??). Hon tycker också att jag ska rida med spö, dels för att inte behöva skänkla honom död och sedan blir det en liten uppmuntranspinne. Lite tips fick vi med oss längs vägen, så vi har lite att träna på dessa två veckor. Efter lektionen var Harsk nöjd, och jag var nöjd.

Elina kom förbi och var väldigt hjälpsam i början och fick leda lite. Sedan tog hon sig glatt an kameran så här när jag, dator, kamera blir kompatibel kommer det bilder!

Stel...

Jag vet inte riktigt vad jag har gett mig in på, men i kväll ska jag i alla fall ha ridlektion för Erica Steegmans. Då det var väldigt länge sedan jag red honom (bortsett från typ fem minuter när han var helt konstig och spänd) bestämde jag mig igår för att provrida och se hur det ligger till. Emma var mitt "ridförkläde". Bestämde mig för att longera honom lite innan och han kändes rätt trög (i måndags longerades han i ungefär 40 minuter så möjligen har han inte tipp topp energi). När jag väl skulle sitta upp gick Emma med mig ett tag och höll i longerlinan. Mot slutet släpptes vi fria.

Jag kan konstatera att jag inte alls är i någon ridform, särskilt inte en unghäst. Tygeln glappar, benen pekar åt alla håll, har noll balans och kan inte styra. Det är inte för intet som jag känner mig som en rätt usel ryttare och tycker väldans synd om Harsk som ska bära upp mig. Tycker det är mycket trist att Jessicka har slutat, tror att Harsken hade behövt någon som kan rida för att utvecklas framåt. Därav har jag då bokat in ridlektioner för Erica. När vi har tömkört har hon varit hård men rättvis, därför kommer det bli ytterst intressant och höra vad hon har att säga om oss. Återkommer i den frågan.

Det jag kan konstatera efter gårdagens pass är att jag har problem med koordinationen. Jag förstår inte riktigt hur jag ska klara av att komma ihåg att hålla om med skänkeln, driva, ha stöd på tygeln, titta dit jag ska - samtidigt. Jag fick kramp i vaderna av att driva på honom och är öm i insida lår redan nu, hur kommer det bli imorgon undrar jag (eller egentligen vet jag precis hur det kommer kännas, vill bara inte låtsas om det).

Gozzi - the man

I dag chockades jag lite. Jag har inte varit så snäll i min kritik mot Gozzi, men han är i alla fall lite fin enligt en domare. Denna dag blev han nämligen BIS-3 på en inofficiell utställning i Holmsund. Det är "min" mest framskjutna placering någonsin, och jag är jättenöjd med utställningsobjektet i fråga. Han skötte sig exemplariskt, men mot slutet av dagen så var han rätt trött.

Kritiken blev:
Mask hane, utm helhet. vackert huvud, längre skalle än nosparti bra öron, vackra ögon korr bett, Vacker hals och rygg. Ngt kort bröstkorg o lång länd. Välvinkl. Rör sig väl, aningen hög svansföring. Vacker päls o färg.

Bjuder på lite bilder och en kort film från utställningen (om jag får det att fungera; har problem med att få in filmer från mobilen till datorn):

Det går inte bra nu.

Är inne i en riktigt dålig period nu, känns som om det eskalerar.

Tömkört i dag. Håller på att experimentera med olika bett och nosgrimmor och det går väl sådär. Men framförallt känner jag mig helt värdelös och totalt okunnig. Känns som om vi kommer ingenstans, att vi inte utvecklas. Harsk håller på med samma dumheter nu som han gjorde när han var 1 år gammal. Är väldigt less på den ständiga fighten som kommer så snart jag ställer lite krav på honom. Hans vänster varv är ett riktigt dåligt varv, och det gör saken inte bättre. Det leder ju till att jag inte litar på honom, och det hämmar oss definitivt, särskilt i ridningen. Har ingen lust med att rida en bockande och bakutsparkande galning.

Jag vill kunna något, jag vill utvecklas. Är less på denna känsla av okunnighet och att vi står och stampar (körningen får vara ett undantag). Och nu blir det sju dagar i veckan igen. Suck.

Tömmar, tömmar, tömmar.

På körlektionen i söndags pratade jag med min tränare om att jag har så problem med att korta och länga tömmarna utan att använda båda händerna för en töm liksom. Väldigt opraktiskt och det känns som ett oöverstigligt berg för mig. Jag kan inte rent fysiskt förstå hur jag faktiskt ska göra för att lyckas. Jag har insett att jag gör likadant när jag rider. Men har fått lite tips på hur man ska göra för att träna utan häst, så ska göra ett försök ikväll.

Tävling i helgen för två ekipage från Surf. Matilda och Lotus och Erica och Stilo. Ska grooma till Erica, så det blir ju lite nerv även för mig. Vet inte riktigt om det är så att jag ångrar lite att jag inte anmälde. Fast å andra sidan hade jag inte haft råd så det var väl lika bra. Villvattnet känns som en trevlig debuthelg, och vi kanske har hunnit komma lite längre då jag och Harsken.

Igår fräschade jag upp Victor lite då Erica ska låna inför tävlingen. Så nu är det inte bara rost, men är inte helst säker på att färgen kommer hinna torka ordentligt. Tror jag ska blåsa med värmelampa...

Min dino!

Det här måste vara det roligaste jag varit med om på länge (eftersom att allt fick bra både för häst och omgivning kan jag skratta så jag gråter åt det)

http://www.vk.se/835226/los-hast-pa-ersboda?fb_action_ids=10151532572324316&fb_action_types=og.recommends&fb_source=other_multiline&action_object_map=%7B%2210151532572324316%22%3A115497118648021%7D&action_type_map=%7B%2210151532572324316%22%3A%22og.recommends%22%7D&action_ref_map=%5B%5D

Gullungen Harsk. Han är inte den snällaste den här tiden på året...

Tillbaka i vardagen

Hemkommen från drömresan och har med en hård duns landat i vardagen. Har varit hemma ungefär en vecka och det känns som om jag aldrig varit borta. En reseskildring kommer med bilder och så, men måste få ordning på hem, jobb och stall.

Harsken har blivit en sporthäst nu, rakad och allt. Han har blivit så himla fin i kroppen och han ser lite mer vuxen ut. Emma mätte honom till 160 cm, vilket känns helt otroligt! Jessicka hade lagt ut en bild på min wall på facebook där hon red. Där såg han verkligen jättefin ut och han går bra i ridningen nu. Börjar få lite övertramp i skritt och trav och dessutom börjar han söka sig neråt i ridningen.

Nu under påsklovet blir det lite intensivträning i körning - fyra pass på en vecka. Sedan from den 10 april ska vi ha ridlektioner varannan vecka, tror det blir bra både för mig och Harsk. Hoppas bara att fler nappar, annars kommer inte vår ridlärare ut! :O

Underlaget ute nu är rätt hårt och halt för en barfota häst. Bootsen passar lite halvilla, Harsk hovar är troligen lite för långa för dem just nu. Så det blir inte mycket aktivitet för honom, men han trivs ju bra med det också - blir bara lite piggare... Det töar ordentligt just nu, förhoppningsvis är snart vägarna bar så kan man rida/köra där mer obehindrat. Hoppas att ridbanan tinar av snabbt, så inte våra ridlektioner blir lidande.

Imorgon hoppas jag att jag får hämta upp lite körbett som jag ska prova på honom. Postkandaret gillade han inte alls utan krullade ihop sig jättemycket och försökte springa ifrån det. Tog kontakt med selar.se och hon skulle skicka mig några bett att prova. Passar bra om jag hinner få dem innan vår intensivvecka, då hinner jag prova ett bett ordentligt i alla fall. Behöver en nödbroms på honom, men ändå ett bett som han gillar lika mycket som tränsbettet jag har!

Ja, det är som vanligt fullt ös, men det är också det jag gillar bäst på något vis.

Dagen D

I dag drar vi till Stockholm och imorgon åker vi! Börjar få lite ont i magen nu. Nervös kanske?

Jag hoppas att Harsken och hundarna sköter sig med sina nya människor, då kanske man kan få hjälp någon annan gång.

Sol, bad och vila - I'm so looking forward to it!

AHHHH!!!

Det är bara för mycket just nu. Stresshormonerna flödar. Jag efter i allt jag gör och ingenting blir gjort. En ond cirkel helt enkelt. Niclas står hemma och tittar på den virvelvind han har hamnat i och konstaterade igår "Blir ju kul att åka på semester med dig som kommer vara som en urvriden disktrasa".

Jag drömmer ohyggliga mardrömmar om nätterna, fast i natt måste det ha varit drömlöst för jag kommer inte ihåg något. Mår illa och känner mig helt slut, orkar knappt få fötterna framåt. Biter ihop och tänker att om sex dagar får jag det jag längtat efter!

Igår provred Elina Harsken eftersom hon ska ta hand om honom när vi är borta. Det gick jättebra även om Harsken var lite tittig över något som var dolt i den mörka hemska skogen (rådjur?). Han ser så trevlig ut från marken och han har en helt okej bjudning. Nu önskar jag bara få rida för instruktör för att både jag och han ska få utvecklas vidare tillsammans. Kanske har det öppnats upp en möjlighet för det, men jag ropar inte hej ännu. Möjligheten har funnits tidigare men runnit ut i sanden, hoppas dock inte att denna gör det.

Nej nu är det bara att återgå till tvätten, tidningsredigerande och uppsatsrättande. Multitasking är min bästa egenskap...

Abstinens!

Hujedamej, saknar min pålle. Har inte varit där nu sedan i fredagskväll och det är hela fyra dagar. Jessicka har tagit hand om honom och jag har bara sett lite av vad de pysslat med på bild. Det verkar som om han trivs med henne, han hittar inte på allt för mycket hyss och han har inte heller börjat med några dumheter inne sedan hon kommit in i vår familj.

Det jag har märkt är att han gärna vill vända rumpan mot en när man kommer in i boxen med någon sorts utrustning. Tidigare har han gärna kommit fram till en. Jag tror jag ska se om det är ett mönster, i så fall måste jag undersöka varför. Vill inte att han ska tappa arbetsglädjen som han har haft! Måste kanske undersöka om det är något som gör ont, eller om han bara helt enkelt är lat/kinkig/grinig/bestämd.

Ikväll är det körmöte på Surf, ska bli intressant och se om det är några nya som kommer dit och hälsar på oss. Vi ska även diskutera om det är så att vi ska ansöka om att ha tävling till våren, om det är praktiskt möjligt.

Nedräkningen har börjat

I dag är det mindre än två veckor kvar till vår drömsemester. Längtar till det så jag blir galen! Har en del orosmoln bara som jag hoppas ordna till innan dess. Bland annat måste jag hitta mig en bikini! Var köper man badkläder i februari?

Harsk har hamnat lite i skymundan den senaste tiden då jag inte varit särskilt pigg. I veckan har dock Jessicka tagit hand om honom måndag och tisdag och både ridit ut, longerat, och ridit BARBACKA! Hon måste vara självmordsbenägen... Allt hade gått jättebra men Harsk hade varit väldigt pigg vid longeringen och sprungit och spruttat runt som en galning så han hade gått omkull. Han verkar inte ha gjort illa sig, han haltade inte och när jag klämde igenom honom i onsdags så tyckte han mest det var skönt när jag masserade lite.

Ikväll är planen att han ska tömköras med postkandaret. Hans nya träns har kommit så jag ska sätta bettet på det och då har jag både nosrem och snokrem. Förhoppningsvis ska det hjälpa att hålla bettet på plats.  Han var jätteduktig när jag tömkörde sist, gjorde fina galoppfattningar dessutom i rätt galopp. Är dock inte helt övertygad om detta bett, tycker han fick en tydligare tendens att dra ihop sig. Försökte var noga att vara mjuk på handen. Men vi ska köra några gånger till på detta och prova oss fram. Jag vill verkligen inte att han ska tappa den fina framåtbjudningen och den långa låga form som han tidigare har strävat mot.

Nu är det helg och mamma ska firas! Hoppas på en bra helg.

Dålig vecka

Usch det här har inte varit någon bra vecka, på många sätt. Hostan och snuvan är fortfarande kvar och på köpte kom en dålig rygg av alla konstiga ställningar som jag hade under mina sjukdagar. Stackars Harsk han har fått vila hela många dagar nu då jag inte varit kapabel att ta mig an honom och Jessica har också varit sjuk.

Idag har dock änglarna Yvonne och Matilda gjort stallet OCH motionerat min häst åt mig, så jag kunde ägna kvällen åt att kurera mig och vila upp mig inför morgondagen då jag först ska göra praktiskt prov på grönt kort-kursen och sedan förbereda stallfesten. Tror att jag måste dra fram dammsugaren nu när vi äntligen införskaffat nya påsar!

Jag kan emellertid inte sluta drömma om det lilla fröet som jag sådde hos Yvonne i onsdags. Jag och Matilda har tidigare diskuterat det där med våra skrubbar i sadelkammaren (mest för att det har varit lite stökigt nu ett tag) och nu när Yvonne kom hem föreslog jag lite förändringar på skrubbfronten eftersom jag knappt får plats med min sadel ( XXvid bom kräver lite bredd, tyvärr). Hon var inte helt oäven till idén, jag får bara vårda det stackars fröet ömt så kommer det att gro och frodas till en vacker blomma för oss alla! Hoppas kan jag ju alltid göra.

Mardrömmen

I fredags var jag så nöjd med min häst efter det att vi hade varit ut på tur och han hade fått gå som handhäst bakom vagnen (Emma och Fajjen). Vi var ute typ en timme och skrittade och travade in till Ersmark. När jag  lämnade honom vid kvart över fem var han pigg och fräsch.

Väl hemma var jag rätt mör eftersom min förkylning tog ut sin rätt. Jag däckade i soffan efter maten och då kom samtalet som jag aldrig mer vill få. Matilda ringde mig och sa att "Harsken verkar inte må så bra. Han flämtar och skrapar som en tok". Åkte till stallet och insåg själv att det här är inte bra. Kolik. Ringde veterinären som var ungefär två timmar bort. Lilla älsklingen och jag började promenera ute i sakta mak. Han var ganska så samarbetsvillig, när han väl fått upp farten. Han ville först inte gå ut ur stallet, utan jag fick använda pisken för att få honom framåt.

När veterinären kom konstaterade hon rätt snabbt att han så hängig ut. Han fick kramplösande och sedan ett dropp (en gigantisk slang som gick in genom näsborren och ner i magsäcken). Vatten och paraffinolja. Sedan blev vi ordinerade promenad minst en kvart varje timme under hela natten med extra övervakning efter det att medicinen skulle sluta verka.

När morgonen kom så såg han lite piggare ut, och han var definitivt hungrig. Han skulle sedan trappas upp i matväg och vi började på ett halvt kilo i timmen. Nu idag är han uppe i normal giva och jag ska bara hålla reda på hur mycket han bajsar och dricker. Han har slutat dricka, vilket bekymrar mig. Förut drack han stora mängder, nu är det väldigt lite. Så nu blir det till att experimentera lite med vattnet för att få honom att dricka. Harsk däremot, tycker det är mer intressant att leka med vattnet.

Det som Harsken tycker är mest trist, är att jag har separerat honom och Gurkan från varandra för att hålla kolla på bajsmängden. Nu står de och kivas över staketet och Gucci har redan gjort sitt sedvanliga dike längs staketet där han promenerar. När jag kom till stallet i går hade Harsk en pinne i munnen som Gucci försökte ta och när han fick tag i den hade de dragkamp om den. Precis som mina hundar gör...

Nu i gårkväll så var vi iväg till Bjurholm och hälsade på Gunilla Björn som har selar.se. Där klämdes det och kändes på selar, grimmor och efter mycket beslutsångest över färgkombinationer beställde jag ett däckelunderlägg från Mias RS. Bild kommer, när det kommer.

När jag tog in Harsken i går var han lite blöt och kall och då var jag ju tvungen att passa på och prova hans nya mysiga fleecetäcke. Och då såg han rätt nöjd ut, nästan som sitt vanliga jag.

En "riktig" häst som är tuff, orädd och med humör!

Träningsdagen igår i Övik var en upplevelse som jag fortfarande försöker smälta och bearbeta.

Söndagmorgon startade tidigt. Väckaren ringde väl vid kvart i sex. Sedan bege sig till stallet för att göra i ordning hästarna inför transporten. Harsk såg laddad ut och han fick dagen till ära boots på sig. Han har aldrig åkt så långt förut, men han hade en mycket skötsam kamrat i Lotus så jag kände mig inte särskilt orolig. Eftersom att jag ville köra hästarna lagligt till Övik hade jag hyrt en hästbuss. Harsk tyckte den var väldigt märklig och vill inte alls gå på. Hög ramp, gå in från sidan, konstiga infångare. Tack och lov var jag förutseende nog och hade hämta den redan lördagkväll för att hinna provlasta honom. Det tog bara 40 minuter att få på honom första gången, sedan var det inga problem. Inte heller på söndagmorgon. Dock har han fått för sig att han ska kliva på från vänster, alltså från sidan av rampen. Likadant i en vanlig transport. Men det får vi arbeta borta i ett senare skede, nu är jag glad att han kliver på hyfsat enkelt.

Resan till Övik gick relativt smärtfritt, men ett moment gav hjärtklappning. Vi låg och körde så fridfullt på E4:an, hästarna var lugna och harmoniska (älska kameraövervakning!) och helt plötsligt ser jag hur instrumentpanelen på bilen bara släcks ner för att sedan gå igång. Det tjuter till och färddatorn säger "check engine". WHAT? En i princip splitterny hästbuss!? Vi rullar in på första bästa vändplats för att kolla de varningslampor som lös och ringde sedan de som äger den. Vi fick rådet att bara åka vidare. Så vi startade i gång men väl ute på E4:an märker jag att bilen inte gick att gasa upp till mer än 40 km/h. Ringer ägaren igen och undrar vad som kan ha hänt. Han tycker att vi ska svänga in och stänga av bilen för att se om det hjälper. Kan säga att vi var inte särskilt populära på E4 där vi körde i enfiligt i 40 km/h... Vid det här lagt har jag en irriterad Harsk som inte alls uppskattar att vi står stilla. Första bästa vändplats svängde vi av igen och där slog jag av och på bilen. Nytt försök ut på E4 och denna gång gick det att köra i normal hastighet, men det lös en hel del varningslampor på instrumenteringen. Ignorerade dessa och körde vidare utan andra svårigheter ner till Övik

Har aldrig tidigare besökt ÖoR förut, men måste säga att det var en trevlig anläggning med många glada ansikten. Och de som vi träffade som hör till körsektionen var fantastiskt trevliga människor med mycket positiv energi. Tack Anna, Anette och Verona!

För första gången skulle vi (jag och Harsk) träna för Erik Broms, C-tränare och som tävlar internationellt med ett nordispar. Jag var inte så lite nervös, särskilt med tanke på vad vi hade för upplevelse sist vi var i vagn. Men Erik var lättsam och pratglad och på första passet tyckte han definitivt att jag skulle sätta honom i vagn för att se hur han reagerade. Så gjorde vi och när vi skulle trava så kände jag mig rätt säker. Harsk gick fint även om han i början fortfarande har lite svårt med ridhusväggarna. Vår upplevelse med vagnen i onsdag verkade inte ha satt några djupare spår hos Harsk.

På pass två klev Erik själv upp i vagnen och jobbade Harsk. Han hade mycket positiva saker att säga om honom. Ganska så mjuk i sidorna, rätt stadig -särskilt med tanke på att han är så ung. Svarade positivt på förhållningar som Erik gjorde. Dock så när vi skulle trava så lättade Harsk lite och hade tänkt sparka, men Erik berätta för Harsk att så gör man inte. Sedan så travade han fint, helt utan spö, i nästan en halvtimme. Gick på volt, byte varv, ställde sig och sökte sig neråt. Dock saknar han muskler och ork för att bära sig, men tendensen finns där! Jag fick också köra men jag är inte i närheten lika duktig som Erik och då gick inte Harsk heller lika fint, men vi fick trots allt beröm. Men för min del handlar det om att bli bättre på att vara stadig och stilla på handen för att ge honom stöd och träna på det här med förhållningar, att inte dra hela tiden utan att ta lite och sedan släppa efter. 

Sammanfattningsvis var Eriks omdöme om Harsk att han är en häst som tänker mycket, som är orädd och tuff och har en hel del humör. Hans tolkning av Harsks beteende i vagn tidigare, var att Harsk surade till och blev förbannad på vagnen och skulle sparka den. Med tanke på att han fastnade i sparkskyddet hoppas jag att det tog tillräckligt ont för att han skulle ha lärt sig en läxa. För att hålla honom på banan är det viktigt att låta honom använda huvudet och tänka, och gärna utsätta honom för situationer där han blir "rädd", för han behöver det. Annars hittar han på egna "rädslor". Harsk har ett gott självförtroende... Tydligt ledarskap och att han lyder är det jag ska tänka på i den vardagliga hanteringen. Erik tyckte också att jag ska börja konditionsträna honom. Kan ju bli intressant.

Även om Erik bara träffat Harsk vid ett tillfälle så tycker jag att han har träffat väldigt rätt på sin beskrivning av hans personlighet. Och därmed får jag återigen fundera över hur jag ska mäkta med hans temperament i framtiden. Å andra sidan så gillar jag det, så länge jag känner att jag faktiskt har kontroll över honom. Jag ångrar bara så bittert att jag inte satte igång med arbetet tidigare. Skulle ha präglat honom redan från start och inte väntat till dess att han fyllde tre. 

På vägen hem från Övik var både Lill-Lotus och Harsken så trötta att de stod och "sov" större delen av resan hem. Nöjda och glada när de kom hem var de, så även jag!

Stort tack till Hanna och Emma som följde med som hästskötare! Det var en mycket trevlig dag, och har med mig väldigt mycket inspiration hem!

Här är en länk till en film som filmades när Erik körde Harsken:
http://youtu.be/UvnTTb6E_LQ

Inköpslista!

Här är de saker jag tänker inhandla från Hööks:


http://www.hooks.se/product.aspx?productid=600248



http://www.hooks.se/product.aspx?productid=600482



http://www.hooks.se/product.aspx?productid=610072



http://www.hooks.se/product.aspx?productid=300661

Selen smord!

Förberedelserna i full gång. Ikväll blev det tömkörning med vanligt träns samt postkandar. Tycker Harsk svarade rätt bra på det, dock är det lite för trångt tycker jag, skulle behöva böja ut det lite. Första gången som han hade en ''vanlig" nosgrimma, så han passade på att gapa lite extra när han slapp undan remonten. Han skötte sig superfint dessutom, inga dumheter.

Efter det startade förberedelserna inför söndag. Den helt fantastiske Mats fixade till Victor innan de åkte utomlands i morse, så nu kan jag köra trots allt på söndag!! Så ikväll var det givetvis selen som fick sig en omgång med smörj, mycket välbehövligt! Det är alltid så trevligt efteråt, och när man har sina fina flickor som sällskap blir det bara så ohyggligt mycket roligare att utföra!

Hööks nya katalog är ju ute, finns ju hur mycket som helst jag vill ha! Ska försöka länka imorgon när jag sitter vid datorn. Har sparat en varukorg... Nu dags att sova, imorgon ska bland annat Silver-Ture och Victor lastas.

Bakslag av dignitet

Alltså om jag hade tyckt att det var lite roligare hade jag kanske kunnat uppskatta humor med "bakslag" i detta fall.

Igår skulle Harsken få inviga Victor. Det gick inte alls särskilt bra och nu är Victor demolerad. Det gick bra till en början och han skrittad fint, gjorde volter och verkade rätt seg. Så när vi skulle trava fick han frispel. Och slaggjorden måste ha hamnat lite för långt fram samt varit lite för löst spänd för när han väl började sparka den gode Harsk fanns det liksom inget stopp. Han sparkade samtidigt som han rusade fram på banan. Han var inte helt okontrollerbar, han hade själv förståndet att svänga när sidorna tog slut. Turligt nog är hans kondition inte den bästa så han orkade inte med allt för många kickar, och efter kanske ett tjugotal sparkar och ett varv runt banan, slutade han.

När det lugnade ner sig kunde jag konstatera att han hade sparkat ner sparkskyddet, på något sätt tror jag han lyckades hamna över det och han sedan "lagt" sig på det för det var helt framåtböjt mot honom. Det är fortfarande intakt, men en onaturlig vinkel. Jag fick Harsk till att skritta ett halvt varv och sedan stannade vi. Emma fick göra en visuell kontroll av honom och han såg inte skadad ut. Då bestämde jag mig för att jag ska prova köra honom, bara i skritt, för att vi inte skulle sluta med den där upplevelsen i bagaget.

Harsk skrittade i ett bra tempo, men verkade rätt lugn och lyssnade bra på mina kommandon. Så vi skrittade några varv runt banan i båda varven. Han stod stilla när vi selade av, men hoppade till lite när vi la ner skacklerna. Och sedan när vi skrittade varvet runt banan hoppade han till för en person som höll på med något på gården. Så helt tillfreds var han inte, han var uppe lite i varv. Men jag tycker att han höll ihop bra trots eskapaderna på ridbanan. Och när han kom in kände jag igenom honom och han verkade inte ha ont, han var inte varm och inget sår. Hade utsläppet i morse och då hittade jag inte heller något fel på honom och han skrittade normalt till hagen.

Jag är otroligt tacksam över att både han och jag klarade oss undan fysiska skador. När han sparkade som värst var han riktigt nära mig och touchade mina händer. Huruvida vi får psykiska skador av detta återstår att se. Det känns inte så, men det får framtiden utvisa.

Det som känns mest trist i detta, är att vi hade ju planerad körkurs i helgen, och nu har jag ingen vagn längre! Känns riktigt eländigt faktiskt, får se hur det löser sig för dit vill jag! Och kanske är det nu mer behövligt än någonsin!

Träningsdags!

Fick i helgen hämta hem Victor (min nyrenoverade rockard blev igår döpt av Yvonne som inte gillade mitt namnförslag Guld-Sven) och jag måste bara säga att det jag ser är precis vad jag hade hoppats på! Bilder kommer så småningom. Det värsta är ju att jag har medryttare i dagarna två så jag får inte prova vagnen på hästen förrän på ONSDAG! Men det känns bra, den ser betydligt mer sportig ut nu. Framförallt går den nu att sitta ordentligt i. Sen lite färg på den så kommer det bli toppen. 

Eftersom jag har hämtat hem Victor så kommer vi att åka på körträning i Övik på söndag. Herrejösses jag är nervös redan nu. Dels för hur det ska gå att komma sig dit och dels för att faktiskt köra för en tränare, en riktig tränare. Funderar på om jag ska hyra en hästbuss istället för att köra hästarna med finka. Är så svårt att få till det med vikterna så det blir lagligt. Jag inbillar mig också att hästarna åker bekvämare i en buss. Lite dyrare, men är det inte så att de måste åka med stil våra fina lurviga fyrbenta!?

Spruta nummer ett tagen!

Det närmar sig utlandsvistelse, sannerligen! Idag var jag tvungen åka och ta första dosen av Twinrix-sprutan inför resan. Nu är det bara sex veckor kvar till dess att vi åker, längtar så otroligt mycket! Jag hoppas att denna resa är allt vad jag har drömt om och lite till. Fick mejl från fritidsresor igår om en påminnelse om att boka lite utflykter. Och helt klart kommer det bli några stycken, men framför allt sola och bada och ta det lugnt. Tror att både jag och Niclas kommer behöva den här tiden tillsammans för att varva ner och hitta lugn. 

En liten retsam förkylning har spridit sig i min kropp och jag är inte särskilt road av den. Torrhosta och feber, not nice! Tur jag kämpade mig igenom stallet imorse när jag släppte ut hästarna så att jag bara får vila ikväll när jag kommer hem från jobbet. Har ju inte råd att vara hemma heller iom att man ska vara lediga en vecka. Det är lite trist med läraryrket och ferietjänst. Man kan inte ta semester utan måste vara tjänstledig utan lön. Det får det vara värt!

Min store, fyrbente älskling har börjat få lite kraftfoder. Han har varit lite orkeslös på slutet trots ganska mycket mat. När jag åker utomlands tror jag att han ska få sig så mycket vila som möjligt. Sedan när vi har gjort vår start i april tror jag att han ska få vila resten av den månaden. Lär inte vara så bra underlag ändå. Vill inte ha en häst som blir sur och tvär för att han inte orkar!

Nej nu försöka ta sig genom dagen...

Fredagkväll

I vanlig ordning en sen fredagkväll i stallet. Intag av hästar, ridning, körning av ponny och hagbygge. Lämnade stallet vid kvart i tolv och Harsk tyckte att det var dags att släcka ner, han hade nämligen gått och lagt sig redan!

En stor söt Trötter!

Kanske är det så att jag måste ge honom lite extraenergi nu när han arbetas fem dagar i veckan. Han sprudlar inte av energi direkt.

Jessica kommer bli medryttare nu till Harsken, jag tror det kommer bli toppenbra! De såg ut att fungera bra tillsammans.

Hööks och Ikea, here I come! :-D

Om jag bara vetat när jag var liten vad jag skulle komma att vilja när jag blev stor, skulle jag nog ha valt lite annorlunda...

Jag må vara lärare, men jag stödjer inte allt som har med skolan att göra. Bland annat tycker jag det är helt vansinnigt att man i årskurs nio ska behöva välja inriktning för din framtid. Hade jag vetat när jag gick i årskurs nio att min stora passion skulle visa sig vara hästar och kanske framförallt körning skulle jag definitivt ha valt en annan väg. Tänk att få utbilda sig till sadelmakare, eller varför inte svetsare? Ett yrke jag skulle kunna ha nytta av i min vuxna ålder. Inte för att jag tycker att UIG gav mig en dålig utbildning, det var en fantastisk period i mitt liv. Men nu kan jag inte svetsa eller sy selar och inte heller har jag ett yrke som gör att jag gladeligen kan betala dem som kan svetsa eller sy selar...

Nog gnäll. Igår hade jag en tjej som var och red Harsken. Han är inte riden mer än kanske tio gånger på egen hand och igår delade han ridbanan med två andra så det var lite trångt och kanske lite extra svårt att fokusera. Trots detta gick han fantastiskt fint! Och jag insåg att jag kanske ställer för låga krav på honom. Jessica jobbade honom rätt mycket i trav, vilket jag inte har gjort för jag tänker att det orkar han inte riktigt men uppenbarligen gör han ju det. Han hade ett fint driv framåt och Jessica sa att hon behövde inte driva honom allt för mycket. Han ser dessutom väldigt fin ut i kroppen nu, när han är ute och arbetar ser han väldigt högrest ut, inte överbyggd och han har "satt" sig lite och fått en mycket snygg profil. Inte en smällfet klumpig, överbyggd bebis.

Det blev tyvärr ingen ridlektion i söndags då Helena var magsjuk. Hoppas att vi kan ta nya tag eller att jag får tag i någon annan. Skulle gärna vilja ha en instruktör att rida för en gång i veckan, mest för min egen skull. Det är ju så herrans många år sedan jag red ordentligt.

Ihelgen blir det IKEA! Ser framemot att få åka dit, och givetvis måste jag ju ta en sväng till Hööks också. På hästfronten blir det lite ridning och kanske rent av dra in till SURF på söndag. Beror på om någon annan i stallet är intresserad.

Lördagsträning

Idag var det på nytt ett pass på SURF. Nu är medlemsavgiften betald och har även numer anläggningskort. Så nu blir det till att både rida och köra så det står härliga till! Och idag när jag vi skulle lasta och åka hem orkade han inte ens tjura ihop. Behövde bara sätta ytterst lite press på honom så gick han raka vägen in. De tre senaste gångerna vi lastat har han dessutom vara helt cool och stått helt lugnt inne i transporten trots att det varit lite bökigt och svårt att stänga bakom honom. Och när väl lämmen är uppe ser han också väldigt tillfreds ut, på ett annat sätt än tidigare. Om inte annat så är dessa träningstillfällen på SURF nyttiga för Harsk och hans lastträning.

Eftersom jag lämnat in vagnen för ombyggnation så tömkörde vi i ridhuset. Det är rätt länge sedan nu som vi gjorde det och jag kände mig lite ringrostig med både spö och tömmar. Måste dock säga att mitt nya lättviktsspö (glasfiberspö från Fleck) är helt klart värt varenda krona! Alla andra spön jag provat har jag fått i kramp i armen av för att de är för tunga men detta märkte jag inte ens att jag hade. Mycket bra.

Vi tränade mest att öka och minska, både trav och skritt. Han har lättare för att öka, det kommandot tar han på en gång. Att minska är inte riktigt lika lätt, men jag misstänker att det är för att jag inte riktigt stödjer upp honom på rätt sätt. Försöker att bara använda rösten i ett första läge, för en eventuell dragkamp kommer jag ändå att förlora. Mot slutet travade vi på volt, gjorde halter från trav och upp i trav från halt, ökade och minskade. Då kom han ner i en rätt fin form, men han har en bit kvar till det där riktiga trampet. Givetvis var han också otroligt nöjd med sig själv efteråt, med all rätt.

Efter att ha ställt in honom i stallet så var det dags för lille Lotus att köras. Jag hade igår googlat fram en skiss på en precisionsbana som jag följde till en viss del när jag ställde upp nio hinder. Med facit i hand blev det lite för mycket vänstersvängar. Får öva lite på mina banbyggarkunskaper till nästa gång. Matilda inledde och körde banan och det gick över förväntan. Sedan provade Yvonne och körde på en tid en bit under Matildas. Och när jag sedan skulle prova så kom givetvis tävlingsdjävulen fram i mig och eftersom Lotus är så himla fin att köra gick det rätt fort, vi sladdade genom kurvorna. Ändå så slog Matilda mig i sin sista runda tidsmässigt, men jag hade andra bästa tiden och inga fel. Känner mig rätt nöjd över vår insats.

Jag som sa att jag aldrig skulle våga köra "fort". Men när jag råkade säga det högt till Sofia, som tävlade Lotus förra sommaren, skrattade hon bara åt mig sa hon bara att finns det minsta gnutta tävlingsmänniska i mig kommer den att blossa upp för fullt och det kommer gå undan. Jag tror att hon har rätt. Det som känns bra är att i (om jag förstått det rätt) de tävlingar man gör i debutantklass så konkurrerar man inte mot någon. Tror det är precis vad vi behöver till en början.

Imorgon då gör vi vår första ridlektion någonsin. Hoppas att vi klarar oss från att stupa i backen denna gång. Är faktiskt lite nervös.

Så har även jag fallit...

Lite stel och lite öm har jag blivit på kvällskvisten efter morgonens eskapader.

Igår var Ida och provred Harsk och när vi var klara var han så där vanligt supertrött och hade inte ens ork att äta mat utan la sig rätt fort för att vila. Det är klart att det är jobbigt att vara ridhäst, särskilt när man sköter sig så bra som han gjorde. Är så stolt över hur långt vi kommit, han och jag.

Och med gott självförtroende sadlade jag på honom i morse. Såg i blicken att han var lite på tårna och tog därför en extra säkerhetsrem och longerlinan. Började med att longera lite innan och då kom det jag misstänkte - pipen, kasten med huvudet och bocksprången. Dock inte lika intensivt som vanligt. Efter en stund kom Yvonne och hjälpte mig så jag kunde sitta upp. Vi red i skritt och trav, gjorde lite volter, serpentiner, halvhalter (dock det endast i skritt). Mot slutet blev han lite trött och när han då travade lyfte han inte hovarna tillräckligt högt och snubblade till. Han kom ur balans (även jag) och när han väl hamnat helt ur balans lyckades han liksom inte få ordning på sig själv och gick ner på knä. Smidig som jag är så hamnade jag fram på halsen och när han då skulle resa sig gled jag liksom av och hamnade framför honom. Harsk blev lite förvånad men precis som förra gången någon åkte av stod han fastfrusen som en fura i backen med alla fyra, mest lycklig över att det var någon där som han fick mysa med!

Det var inga problem att sitta upp igen, trava eller rida förbi där vi drattat omkull. Han är rätt cool min kille och det är jag vid sådana här händelser väldigt glad för.

I dag har jag också hunnit med att åka och träffa finaste lille Hugo (ett människobarn). Dock hade han bestämt sig för att vi inte var tillräckligt intressanta besökare och valde att sova sig igenom hela vår visit. Bättre lycka nästa gång hoppas jag!