Olidligt spännande!

Nu på morgonen innan jag åkte till jobbet var jag förbi hos han som ska ordna till min vagn. Det är inte lite som jag vill ha gjort heller:
- Sänka golvet för att få lite mer sparklåda.
- Höja sitsen för att komma upp lite och gärna kunna se över hästen.
- Bygga en ram för sits, armstöd och ryggstöd.
- Fler öglor på skacklar, räta ut dem lite för att det ska bli lite mer plats för Harsk då de är lite trånga nu. Ögla längst ut för att få en för mig säkrare fastsättning.

Eftersom jag inte har någon ritning med färdiga mått kommer byggnationen ta lite längre tid och han hade lite mycket just nu. Han räknar också att det skulle ta honom ungefär två arbetsdagar att göra allt så helt billigt blir det inte. Har inte så många alternativ om jag inte köper en helt ny för många tusen. Dessutom har jag ju nu chansen att få lite som jag vill!

Nu vet jag inte hur jag ska tänka, kommer vara utan vagn minst en månad och dessutom när jag får tillbaka den måste jag fixa sitsen. Kanske är vagnen klar lagom till vi åker utomlands. När vi kommer hem är det bara två veckor kvar till den tänkta debuten i Övik. Det känns helt plötsligt inte realistiskt och det gör mig lite besviken faktiskt.

Isolerad vattentunna

Äntligen hemma igen! Borta bra men hemma bäst. Undrar bara hur jag kunde vara så dum och tro att jag skulle uppskatta att jobba hela helgen... Efter att ha varit "inlåst" i en liten 3:a med svärföräldrarna i några dagar kändes det otroligt skönt att få komma hem och bege sig till stallet i några timmar. Dessutom var mannen kvar i Sthlm och passade därför på att äta middag, i stallet, med Emma och Matilda. Sedan lite stalltjänst där Matilda körde lite westernstyle på Gucci: 

Gillar framförallt kombinationen med western och blingbling...

Sedan tog vi ut Harsken och körde lite. Det var fruktansvärt kallt ute, nästan -20. Harsk gick som vanligt bra och lagom vinglig. Vi vågade oss dock på att trava helt själva och behöver inte säga annat kanske än att det gick bra? Men sedan har Harsk en rätt knäpp matte som låter honom utsättas för än det ena och än det andra. I min vagn så sitter man inte så bra. Så min fot domnade bort. När jag skulle kliva ur var jag tvungen hoppa ner - vilket Harsk INTE uppskattade. Han lättade lite bak och måttade en spark men rörde sig inte ur fläcken och det var ju tur för mig. Jaja. Förhoppningsvis så bryr han sig inte nästa gång jag hoppar ur vagnen! Vagnen har ju nu skickat in för ombyggnad, SPÄNNANDE!

Och här kommer lite bilder på konstrueringen av min vattentunna, som efter utvärdering fungerar alldeles utmärkt trots temperaturer under -15. Kommentarer till bilderna kommer senare. 

Nu är det jul!

Sitter precis på flyget på väg till Stockholm för att fira jul med svärfamiljen. Känns också helt skumt att kunna surfa när man flyger, men något duger iaf Norwegian till.

Helgen har varit extremt intensiv med tidspress, stress och höga ljudnivåer. Ser framemot att få ta det lite lugnt nu några dagar och äta skinka i mängder!

Den färdiga tunnan nergrävd i cementringen men en massa isolerande snö runt.

I går konstruerade jag och pappa en isolerad vattenbalja till Harsken. Om det blir en lyckad konstruktion lägger jag upp lite bilder på arbetsgången senare under veckan. Den hade klarat natten väldigt bra, ska bli intressant att höra hur det går idag. Under -15 är lite av ett eldprov!

Sist men inte minst, god jul till er alla som läser detta!

Trav!

Ikväll var det dags för ett ridpass igen. Det kändes bra, Harsk var lugn och stabil i boxen, inte så mycket stök. Tog ut honom på banan och longerade lite först. Han visade inga tendenser till bus, så jag satt upp.

Det märks rätt tydligt att han inte har samma självförtroende i ridning som tex tömkörning. Han söker mycket stöd och är rätt vinglig men börjar bli mer avslappnad. Idag var målet att vi skulle trava lite. Har inte riktigt bestämt hur jag ska göra med röstkommandon, vad som känns bäst.Om jag ska skilja på rid- och körkommandon eller inte. Men eftersom han just nu känns rätt bekväm med "s" för trav började vi med det. Så utan pådriv från backen tränade vi övergångar idag. De första var lite svåra men sedan fattade han galoppen (hahaha) och travade riktigt fint med iaf lite bjudning framåt. Ett tag gick det så fort att jag blev typ rädd. Fast enligt Emma var det ungefär arbetstrav...

Är så nöjd med min bamse! Och snart får vi köpa en kortare sadelgjord!

En dag i sorgens tecken

Jag tycker det känns lite kusligt faktiskt. De senaste veckorna har jag hört talas om alldeles för många hästar som har haft kolik. Harsk var lite risig i förra veckan, men igårkväll drabbade det vårt stall på riktigt. Tyvärr med en riktigt tråkig utgång - avlivning. Finaste Kingen blev under natten jättedålig och trots digra veterinärinsatser gick han inte att rädda. Tarmvred.

På sätt och vis får vi väl skylla oss själva, men jag tycker trots allt att det är ytterst beklämmande att närmaste veterinärklinik (för oss här i Umeå ) som gör buköppningar är Uppsala. Det är cirka 60 mil. Det är en helt orimlig sträcka när man har så sjuka djur. Det finns otrolig många hästar i trakterna, visst borde det löna sig att ha resurserna för att klara av buköppningar här i Umeå?

I vilket fall kändes det väldigt vemodigt att åka till stallet. Det var tomt i boxen och ute vid knuten låg hans vintertäcke lite översnöat. Jag ville inte röra det, men får kanske ta in det imorgon om ingen annan hunnit före. Ikväll har jag tänt ett litet ljus för honom och jag hoppas att han njuter ordentligt på de evigt gröna ängarna.

En slank hon hit, en slank hon dit och en slank hon ner i diket

Stalljourshelger brukar innebära många timmar i stallet för mig. Denna helg är inget undantag direkt. 

Fredag: 

Vi inledde med att rida ut. Ja ni läste rätt, rida ut. Vi var tre ekipage; Matilda och Gucci, Sofia och Kingen samt att jag hade Ida med mig, som aspirerar på medryttarplatsen, och hon gick bredvid och hade Harsk i en liten säkerhetslina och jag red. Ut på vägarna gav vi oss och styrde kosan mot Ersboda. Harsk skrittade i en rysligt tempo till en början, inte ens Gucci hade en chans att hinna med. Därför fick Harsk, trots sin orutin, gå först.

Ersboda hade mycket att spännande att erbjuda. Blinkade julgranar, skottande människor, skumma ungdomar, blinkande balkonger, bilar, folk i fönster som rörde sig. Harsk skötte sig super. Och när vi var typ halvvägs hem så tog hans arbetsminne slut. Han stannade och tänkte inte röra sig en endaste millimeter. Då fick vi ta fram Gucci så han fick "dra" Harsk framåt. Vi tog oss hem utan större bekymmer, i alla fall jag på ryggen. Ida fick stå ut med det sedvanliga beteendemönstret från Harsk när han blir trött. Buffel, bit och vingel. 

Harsk verkar ha piggat på sig, han satte tänderna i maten direkt och kändes pigg. Eftersom vi ändå var i gasen jag och Matilda, passade vi på att köra Lotus också en sväng runt Ersboda. Han fick söta små renhorn på sig så folk skrattade lite åt oss. 

En mycket trevlig kväll i stallet helt enkelt, och åkte därifrån vid tjugo i tolv...

Idag var det dags för medryttaraspirant nummer två att komma, Anna. Hon skulle rida och sist hon var här så var Harsk inte allt för snäll med henne. Ett riktigt litet monster faktiskt. Vi bestämde att hon skulle rida och att vi skulle gå en bit längs vägen. Idag mötte vi galningar till bilister, läskiga stillastående skotrar, läskiga skotrar som kör, en bro med forsande vatten under. Harsk klarade det med ro och jag var faktiskt förvånad över hur bra han skötte sig. 

När vi kom tillbaka till gården så skickade jag in Anna på ridbanan för att hon skulle få prova rida lite själv. Efter en liten stund så tyckte jag att hon kunde prova trava lite och då skulle jag ta honom på lina. Och som rubriken på detta inlägg antyder, gick inte detta helt problemfritt. Från att ha varit helt cool blev han helt plötsligt en superpigg och ystrig unghäst. När jag gav honom travkommandot så sprättade han i väg som en galning och bockade. Anna fick hålla i sig för glatta livet, men höll sig kvar. Proceduren upprepade sig ytterligare en gång men sedan gick det lugnt tillväga. När vi sedan bytte varv så var det dags igen. Han började trava, sedan körde han ner huvudet och tog fart, pep och bockade samtidigt som han tvärställde, slog bakut för att till slut slå tvärstopp. Denna gång hade Anna inte en chans utan föll i en elegant båge av honom och landade på rygg i den mjuka snön på ridbanan. Harsk vände på huvudet och kollade konstigt på Anna, verkade inte riktigt som han förstod vad som hände. Anna satt upp igen och följande varv gick bra. Tur att han är tillräckligt trygg med det mesta för att inte behöver bry sig om att det flyger människor runt omkring honom!

Så nu har Harsk bara 99 gånger kvar att slänga av någon innan han är en riktig dressyrhäst. Jag hoppas INTE han blir en riktig dressyrhäst. 

Jävla brodd!

Har precis spenderat nästan en och en halv timme för att få fast några patetiskt ynkligt små brodd till Harsks barfota boots. "So einfach geht das" up my ass! Om Harsk behöver boots till sommaren kommer han få nya, tänker inte brodda på dessa någonsin igen. Må de också hålla hela vintern. Är lite osäker på dess kvalitet.

Nu lite middag innan det blir helkväll i stallet. Ida ska komma och vi ska ut en sväng med Harsk och testa vad han är på för humör. Jag hoppas verkligen inte att han är sjuk.

2013 närmar sig - ett oturs år?

Jag vet inte riktigt, men jag har en lite dålig känsla i magen inför nästa år. 2013, -13, ska det bli ett otursår? Enligt skrock är 13 ett oturstal. Jag hoppas verkligen inte att det är så, för jag har storartade planer inför nästa år!

Först på agendan är lite körträningar med hästen i januari och februari. Efter det, den 28 februari flyger vi till dominkanska republiken! Tredje saken på agendan är att debutera i dressyrtävling med Harsken. 14 april är målet. Känns inte särskilt långt borta med tanke på hur lite vi kan just nu... Och under senare delen av vårterminen är tanken att jag ska läsa en kurs i svenska på heltid samtidigt som jag ska arbeta på heltid. Har ingen aning om hur det ska gå ihop faktiskt, men det tänker jag bekymra mig om då. Så det finns en del att oroas sig över inför 2013!

Det började spöka igår redan när min lille pålle bestämde sig för att skrämma upp sin mamma. Igår hade vi lite kalas för Emma och det innebar att vi drog iväg på en lite körtur runt Ersboda med Fajjen och Duell som "stöd". Innan vi åkte tog jag in hästarna. Eftersom Harsk brukar vara rätt glupsk plockade jag bort lite hö som han skulle få lite senare, när det skulle bli lugn och ro i stallet. Körturen var helt underbar och Fajjen var så duktig och gick lugnt och fint - trots den där jävla busschauffören valde att köra förbi oss i med "full"fart.

När vi kom tillbaka tyckte jag det såg ut som om Harsk hade ätit väldigt lite ur sitt nät men bestämde mig för att han kanske bara tckte det var lite rörigt och inte hade ro att äta (vilket iofs aldrig tidigare hänt). Så med gott samvete gick jag in till Yvonne för lite födelsedagsfika. Emma bjöd på tårta och Yvonne stod för fikabröd och kaffe. När vi surrat bort en timme gick jag ut för att natta hästarna ordentligt och då har Harsk lagt sig ner - och hönätet var helt orört. Panikkänslorna vällde upp i bröstet. Harsk äter inte! Något måste vara fel och lite stressad närmar jag mig boxdörren. tack och lov reste han sig upp självmant och mötte mig i öppningen. Jag lyssnade på magen och hörde tydliga tarmljud. Jag noterade att han hade bajsat. Lånade termometer av Linn och fastställde att han inte hade någon feber. Men han ville inte äta. Tog ut honom på en kort promenad och väl ute såg han som pigg ut. Och medan jag stod där och pratade lite med Yvonne så högg Harsk in på Yvonnes häck och tuggade i sig några pinnar. Jag började varva ner lite, det kunde inte vara så allvarligt om han stod och åt häck!

Tog in honom i stallet igen och bytte ut hösilaget mot torrhö. Det gillade han mycket bättre och började genast att äta. Jag var var runt en halvtimme och observerade honom men han såg väldigt lugn ut, åt och drack konstant. Bästa Yvonne tittade till honom precis innan hon gick och la sig och meddelade att han hade ätit en hel del, men inte allt, och sedan att han lagt sig. När jag kom dit i morse stod han på benen och hade ätit upp allt hö. Bytte ut morgonsäcken med hösilage till torrhö.

Väl i hagen så ratar Harsk torrhöet och går och äter tillsammans med Guccis hösilage. Jag är rådvill, vad kan ha orsakat denna plötsliga matstrejk? Om det var så att han inte ville ha hösilage igårkväll, men det dög bättre imorse? Jag förstår inte riktigt... Ska åka förbi där nu och se om han vill ha lunchhöet som bara är hösilage eller om jag måste byta ut det till torrhö. Ja det är svårt när djuren är sjuka, de kan ju som inte uttrycka sig med ord!

Jag längtar verkligen till den dagen som jag kan ut och köra min häst på riktigt! Till nästa vinter ska jag definitivt ha en släde. Punkt. Och då ska jag också kunna ut och galoppera i djupsnö!

Känner lugnet

(För att följande utrop ska låta så som jag tänker mig så måste du tänka på Olle i Pistvakt)

En sån dag!

Dagen började enormt tidigt för att vara lördag. Redan tjugo över sex ringde klockan för att påminna mig om att jag skulle upp och åka ut till Harsken som nattade på SURF. I gårkväll kom jag faktiskt hem rätt tidigt, typ vid 22-tiden. Då var det bara att ta hand om de små fyrbenta och sedan sussa gott.

Jag hade bestämt mig för att denna gång skulle jag minsann köra! Och när jag selat på och skulle spänna för så sa jag lite försiktigt till Yvonne, att jag hade nog nästan tänkt att jag skulle prova trava med vagn idag. Skulle det gå åt skogen så kunde han ju inte rymma någonstans i alla fall. Sagt och gjort. Jag körde honom några varv innan jag vågade ge trav-kommandot. Men jag hade inte behövt vara så orolig. Första gången jag "s-ade" honom så gjorde han ett halvt Harskpip, lättade lite bak (tack till den som uppfann slagremmen!) slängde med huvudet = alla typiska Harsktecken för bus, och sedan travade han vidare. Det blev liksom inte värre än så, och jag är mycket nöjd. Visserligen tyckte han väggarna i ridhuset var urläskiga och gick som en banan men inget bus. Det gick så bra att jag bad Yvonne koppla lös "säkerhetslinan" så jag fick köra själv. Det kan inte vara många fler gånger än tio som han faktiskt har dragit en vagn, än mindre med någon i vagnen. Så vi skrittade runt, gjorde lite volter och till slut så slappnade han av och vågade gå nära väggen också. Då avslutade vi dagen och det var en mycket nöjd Harsk och matte!

Givetvis blev vi filmade på vår egen lilla körtur, väntar med spänning på filmerna av Yvonne. Fick se ett litet smakprov och är nöjd med att Harsk faktiskt har framåtbjudning, jag tror det blir lättare då!

När vi kom hem igen blev det lite julpynt i form av granris i stallet. Hängde upp äpplen i boxen i år igen till Harsk. Jag hoppas han kommer ihåg dem från ifjol så han slipper bli lika rädd för dem som han blev då.

Nu ska jag krypa ner i soffan och njuta av vin, en ostbricka, en bra film och mysa med mannen!

Det krävdes en snöboll...

Rätt ofta testar Harsk mitt tålamod. Framförallt vid lastning och så även idag. Det han gör är att han tjurar ihop på rampen, liksom växer fast. För att få honom ur sin trans användes en snöboll. Den landade mjukt på hans runda rumpa. Han tyckte inte det var värt att stå kvar på rampen och gick in. Knashästen! Nu sussar han gott på SURF hoppas jag, imorgon är det körning som gäller.

Själv har jag laddat upp med livesändning av fyrspannskörning från världscupen i Genève. inte riktigt där ännu känns det som! Dock härlig inspiration!

Ridovan - det känns!

Ja ni, red alltså cirka 20 minuter i gårkväll i skritt och har nu typ träningsvärk i insida lår! Jösses... Det är helt horribelt oacceptabelt! Får ju skämmas. Har dock inte ridit regelbundet på flera, flera år så jag hävdar bestämt att det är därför (sedan är Harsk också rätt så bred över ryggen...). Sedan värker ryggen och det är väl mest för att det var dumt av mig att rida med tanke på att jag inte kan gå rakt fortfarande. Var bara så sugen på att rida! Vill lära mig mer och mer och mer! Och jag vill utvecklas tillsammans med min gosse. Få börja skörda frukten av mitt arbete under dessa år.

Glömde säga igår också att jag longerade honom innan. Behöver jag säga att han var bäst? Han verkar också definitivt gilla "S"-kommandot för att trava. Han fattade det på en gång när jag började med det och nu är det lättare för honom att göra rätt vad gäller skritt och trav. Det tipset får jag tacka Ylwa för. Och Harsk blir så nöjd när han gör rätt. En nöjd Harsk ger i sin tur en nöjd matte!

Det går bra nu! (iaf på hästfronten, det andra det blundar jag för)

Lycka är att få äga en häst som Harsk!

Jag älskar min häst! Han är ibland så fantastisk att jag saknar ord! Red honom ikväll, för första gången på månader. Han stod som ett ljus vid upp- och avsittning. Han var lugn och trygg under ridningen och gick på framåt med egen bjudning. Söthästen! Tempot får vi arbeta vidare med men jag behövde i alla fall inte driva i varje steg! Och för min del kändes det grymt skönt att ha Matilda som back up från marken ifall han skulle ha busat! Är så tacksam för all hjälp jag får! Har aldrig ångrat en dag att jag flyttade till stall Kurvan.

När han är såhär är han värd sin vikt i guld! Ser fram emot helgen och körträningen!

Nästa steg i ridningen blir att rida ut!:-D 

Analsäcksoperation

Det finns faktiskt saker som jag tycker är lite äckligt att publicera. Bland annat en bild på Spikes rumpa när den är full med dränage efter en operation. Stackaren har haft stora problem med analsäckarna och nu idag så var det operation!

Lämnade honom hos veterinären redan innan åtta i morse och hämtade upp honom strax efter fyra. Fick då veta att det hade varit en ytterst komplicerad operation eftersom hans analsäckar var helt trasiga! Inte undra på att han haft besvär min lille kille. Istället för att liksom ta bort en intakt analsäck fick hon ta bort körtel för körtel och hon tror att hon har fått bort allt. Det återstår ju att se. Men nu ska han i alla fall ha tratt och dränage för sårvätskan skull. Det ska tvättas och pysslas på i några dagar och på fredag ska dränagen bort. Var ju lämpligt att jag tagit ledigt den dagen för att skriva tenta också.

Min lille skunk, jag hoppas verkligen att han slipper besvären nu! Märks dock ingen skillnad på honom, att han skulle ha ont någonstans. Det är fullt ös som vanligt. Det går aldrig långsamt när det handlar om min lille spik. Tycker det är skönast att operationen är över och att han lever!

Nordisbus!

När ryggen inte är helt okej är det rätt skönt att även hästar kan rasta sig själva... En liten bildbomb från dagen när de två nordiskillarna äntligen fick leka tillsammans.

Sist men inte minst en liten film! Hör ni dundret...?