Lite körning

Matilda var snäll och fotade ikväll när det var körning på tapeten. Jag ser ut som en mupp på bilderna, men det bjuder jag på, för Harsk ser ut som ett proffs! :-D Min häst är en av de finaste i världen, I love him!

Tävlingslicens beställd!

Nu börjar det bli allvar. Beställde i dag tävlingslicens till Harsk samt anmälde oss (Körsektionen) till lagserien. JISSES!

Modigt eller dumdristigt?

Det är synd att jag ska känna mig så nervös inför vad som ska hända när jag rider. Kanske är det för att jag inte känner mig helt bekväm i sadeln, inte riktigt stabil och inte så bra balans alla gånger.

Därför fick jag lite fjärilar i magen igår när vi (jag och Matilda) att vi skulle rida upp till Gottards bana och rida där. 1: Jag har aldrig ridit honom utan ledare ute, 2: Harsk har varit uppe i Gottards stallet en gång för ungefär två år sedan och 3: Han är inte gått särskilt hårt de senaste dagarna.

När vi skulle iväg sa Matilda att hon skulle gå upp, och det kändes väldigt skönt så blev det inte riktigt lika stor press. Längs vägen så mötte vi bilar och dessutom en bil med släp som körde alldeles för fort! Harsk var lite läskigt med den där släpvagnen, men bilar var inga problem!

När vi väl kom upp till grannstallet var Harsk rätt lugn, han var inte särskilt brydd över att han var på ett nytt ställe. Men när Matilda skulle hoppa upp blev det lite action eftersom henne stigläder lossnade och Gucci blev lite störd.

Det var väl när vi väl kom ner på ridbanan som det blev lite action. På ridbanan fanns det hinder nedmonterade hinder längs sidor, ett stapplat vitt dressyrstaket, hinderstöd, stora blå tunnor, färgglada bommar på banan. Dessutom fick han syn på hästarna som står i det där stallet. Alla dessa nya intryck resulterade i att han fick ett nordisryck av rang. Skriade, bockanden och gjorde någon form av bockpassage så jag fick bli arg på honom. Efter det taktade han runt och pustade och frustade som den dinosaurie han är med svansen rakt upp.

Tog några minuter så lugnade han ner sig, han är rätt cool min kille. Det var lugnt och tryggt och vi kunde trava lite i slutet. Lillkillen tyckte dock att påfrestningarna blev allt för stora så han orkade inte särskilt länge innan han började vackla runt och snubbla. Men vi avslutade i varje fall , eftersom att jag gillar att utmana ödet, var jag ju tvungen att styra honom över bommarna det sista jag gjorde. Det gick givetvis ruskigt bra det med, är så stolt. Så nu har vi ridit över bommar också! :)

Betessläpp!

På söndag är det dags, då släpps hästarna fria på sommarbetet! Skööööna dagar med gräs och mys samt underbara rid- och körvägar. I år ska vi nyttja dem mer än i fjol. Sommaren here we come!

Bjuder på några bilder från betet ifjol, bara för att få längta lite:

Gucci och Harsk spanar in sina nya vänner.

Mys

En liten trippelmacka, eller? 

Harsks älskade kompanjon, Jo(u)lle. De båda betade under hela sommaren tillsammans. 

Lägg till bildtext

Am Rande des Wahnsinns

Ahhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh är otillräcklig på alla plan. Jag vet inte riktigt hur jag ska få detta att gå ihop. "Alla" är besvikna på mig, och jag är särskilt besviken på mig själv.

Näe, dra täcket över huvudet och aldrig stiga upp.

En mamma på bättringsvägen och en ny sele.

Har spenderat några timmar under gårdagen med att smörja in den nya selen. Idag hoppas jag kunna sela på och provköra - är så oerhört spännande att jag tror jag storknar!

Det känns ännu bättre att mamma äntligen piggnat till lite. Sedan operationen i onsdags har hon varit trött och svammlig, nästan som en dement. Men nu har de slutat med morfinet och ska ge henne annat smärtstillande och då har hon piggnat till lite. Dessvärre äter hon inte och därför håller de kvar henne. De skulle bara veta att hon inte äter i vanliga fall heller. Men det är sagt att hon ska få komma hem på fredag. Då kommer pappa hem också så det känns skönt.

Själv är det Piteå som gäller, jobba lördag och söndag på SNKK:s utställning och sedan hasta iväg till SCKCS utställning i Bergsviken där Gozzi ska ställas. Om jag har riktigt flyt den dagen kan jag ställa honom själv, annars ska Klara ordna det åt mig. Egentligen tror jag hon skulle visa honom bättre, men jag är för nervös för att stå vid sidan av!

Lite av en mardröm

Ja denna vecka vill jag aldrig uppleva igen. Mamma i bilkrock och ligger på NUS opererad i ryggen (frakturer på två kotor) samt brutna revben. Hon hade änglavakt och verkar ha klarat sig lindrigt undan. Kommer aldrig glömma samtalet när hon ringde mig i  och sluddrade lite otydligt att hon hade krockat. Tur man har fina kollegor som ställer upp och skjutsade mig hit från jobbet. Alla syskonen som finns där för en är minst lika viktigt. Tyer mest synd om pappa som befinner sig i ett annat land.

Nu ska jag in och hälsa på mamma efter operationen. Jag hoppas hon piggnat till lite. Det skär i hjärtat att se henne ha så ont och vara så påverkad.

Impulsiv se nanting...

Vet inte om jag gjort något riktigt dumt eller. Men detta har jag inhandlat idag:

En Tidaholmsgigg till Harsken! Är lite orolig att den kommer vara för smal, skackelbredden är bara 82 cm, 20 cm smalare än Victor som han är van vid.

Passar den behöver den här nya familjemedlemmen lite kärlek för att bli helt fräsch, men det ska vi väl kunna ordna. Fick den till ett riktigt fyndpris och som av en riktig slump fick jag den i princip hemkörd från Östersund (fick hämta i Vännäs)! Kändes som om det var tänkt att jag skulle ha den.

Ohalt!

Så från den ena dagen till den andra så var han helt plötsligt inte halt längre. I går när jag skulle tömköra var han pigg och busig, och visade inga tendenser alls till någon hälta. Vi gick en liten sträcka längs vägen och där tränade han för att åter betecknas som "Dinosaurien på Ersboda"

Träningsvärk kanske? Vad kan annars försvinna från ena dagen till den andra?