Körtävling i Lycksele och lite annat smått och gott!

Har varit off nu ett tag, gäller inte bara bloggen utan även i verkligheten. Har inte ens lyckats vara i stallet särskilt aktivt, men det är lika bra, för Harsk är halt igen. Samma visa som förra hösten. Han hade en släng i våras också och jag vet inte riktigt varför. Nu ska han få lite naturmedicin, Djävulskloört för att se om det kan ge honom lite lindring. Han ska få vila helt en vecka och sedan kommer vi att skritta på rakt spår en månad. Är det inte bättre då kommer han att få göra en hältutredning så får vi se vad den visar helt enkelt.

Vi har i alla fall ändå gjort en del sedan jag skrev sist om Harsken. Dels var vi på tävling, Matilda filmade och äntligen har jag kommit över dem så jag kan publicera dem! Jag är otroligt nöjd med resultatet, i vår första tävling, vårt allra första fullständiga program någonsin (!) blir vi godkända genom våra 81 poäng. Han skötte sig strålande och då behövde inte jag inte vara nervös. Att jag styr som en kratta med mera kan jag knappast lasta Harsk för. Min häst har också en ganska stor rumpa, så när jag gjorde halt på medellinjen och skulle hälsa på domaren var en stor brun rumpa det enda jag såg. Fick sträcka mig ut på sidan för att få kontakt med domaren.

Dressyrprogrammet i sin helhet!

I precisionen gick det väl bra, våra allra första precisionsportar och vi petade bara ner en boll. Särskilt fort körde vi ju inte, domaren (tillika en som har tränat oss) sa att hon aldrig någonsin varit med om så många tidsfel. 51 tidsfel, vilket innebär 102 sekunder över maxtiden! Inte kanske så fantastiskt men jag är nöjd ändå. Vi tog det lugnt, kollade in omgivningarna, portarna, blomsterarrangemangen och ja Harsk tog till och med en liten bajspaus. Varför stressa när man bara är där för att lära?

Precisionen nästan i sin helhet!

Det som gör mig mest ont när jag tittar på filmerna är att man tydligt ser att han stundtals haltar. Det är så svårt att se och framförallt känna i vagn, det är inte alls på samma sätt som när man rider. På raka spår syns det inte så tydligt, men i snäva svängar och på volterna. Att vi bara körde de där två momenten känns nu i efterhand, när jag ser filmerna, som ett ännu bättre beslut. Tråkigt om vi inte får den framtid som jag har tänkt för oss. Harsk älskar verkligen körningen. Jag hoppas nu att han ska få bli hel och frisk så vi kan köra ordentligt - så vi båda får göra det vi älskar!

Förra helgen var vi (jag o Harsk, Yvonne, Matilda och Lotus) och badade i havet. Harsk lät som en trumpet och det såg för galet roligt ut när han ställde sig en meter från vattenbrynet och stirrade på vattnet som om det skulle hoppa upp och äta upp honom. Ryggade (gungade bakåt) för varje "våg" som kom in. Hann tänka att "hur ska jag få ut denna dunderklump i vattnet!?" Jag hade kanske i smyg hoppats på att han skulle bara rusa rakt ut och plaska, som han gör med alla vattenbaljor som han kommer i närheten av. Men uppenbarligen finner/fann han en viss skillnad på stilla och böljande vatten.

Vi gick längst stranden och Harsk gick som en ostkrok och stirrade på vattnet och frustade. När vi vände oss om fick vi syn på Lotus och Yvonne som klev rakt ut i vattnet och började plaska. Harsks min:

Ljuset gick upp för honom om vad man faktiskt kunde göra i detta livsfarliga och sedan gick det nästan inte att stoppa honom: 

En mycket nöjd Harsk efter allt badande...

En liten film från badet som Yvonne filmade. Tagit bort ljudet eftersom det är så mycket skratt inblandat från filmaren... ;) Harsk badar!

Behöver jag säga att han gick rakt in i transporten? Han börjar bli en riktig globetrotter nu min häst.