En liten seger!

Det har inte alltid varit enkelt att lasta Harsk då han har haft en tendens till att tjura fast. Men sedan en tid tillbaka kom vi (rättare sagt Yvonne) på ett knep och han har bara med ytterst lite bråk klivit på och sedan stått som ett ljus inne i transporten och väntat på att vi ska stänga. Han har fått för sig dock att han måste kliva på från vänster, inte rakt på. Vi har dock haft vår lilla rutin för lastning och det har fungerat utan bekymmer.

I kväll när jag skulle lasta honom efter körträningen på Surf (som by the way gick alldeles strålande) hade jag bara ett vanligt enkelt grimskaft fäst i sidoringen på grimman. Jag stegade på som vanligt mot transporten och Harsk följde efter - rakt på och rakt in! Behövde inte ens sträcka på grimskaftet, han bara klev på. Jag blev nästan så paff att jag nästan glömde krypa under bommen. Turligt nog hade jag godis i handen så när han klivit in fick han lite gotta och massor av beröm. Håller en tumme nu för att han kanske snart har gett med sig och då blir i så fall nästa mål att kunna skicka in honom i transporten!

Nu är han tillbaka på betet och han var superlycklig över att få träffa sina kompisar igen! Nu kommer han få några veckors vila då jag ska arbeta i Vindeln och inte kommer hinna träffa honom särskilt mycket.

Som jag trodde...

Jag skulle aldrig någonsin ha sagt att jag var extremt nöjd med min häst för det han gjorde i fredags var allt annat än okej. Han har humör och han har alltid varit lätt bak och den kombinationen börjar nu få mig att tveka om han är lämpad som körhäst. När han blir lite grinig eller inte helt säker på vad han ska göra slår han. Råkar han då sitta i vagn och han träffar den så blir det inte mindre utan det eskalerar - så även i fredags. Då gick dessutom slaggjorden sönder så han fick fritt spelrum i princip. Så sparkade och sparkade. Jag och Rolf försökte få stopp på honom, vi hade var sin töm. Han fick högerbenet över skackeln och när vi till slut fick stopp på honom så hängde bara hoven och dinglade. Jag hann tänka att nu är det kört, det är bara att avliva honom på plats. Många kvicka händer var där och han var ur vagn på några få röda när han väl hade stannat. Efter det var han hur cool som helst (till dess att han fick se ett brunt shettisekipage som kom körandes med ett paraply men det är en annan historia) och vi skrittade lugnt och samlat tillbaka till stallet. Knäppa häst!

Det är egentligen nästan mirakulöst, ingen personskada eller skada på hästen. Bara materiella skador och det  går att ordna i alla fall. Dock så hoppas jag återigen (se hans tidigare eskapader i Bakslag av dignitet) att det tog riktigt jävla ont på honom.

I vilket fall står jag nu utan vagn. Min nya fina gigg är inte längre brukbar:

Vinkeln på sitsen ska vara svagt framåtlutande...

Skacklerna fick ta mycket stryk 

Jag tycker det är jättesynd att han ska bete sig så illa ibland. Han är så jädrans snygg i sele och framför vagn!

Dag två fick Rolf äran att ta hand om min kille. Han började med tömkörning.

Tycker bara att han är såååå snygg (inte alls partisk, jag vet!)!!

Dag två var Rolf vänlig nog att låna ut en vagn till mig. Han ansåg också att om Harsk skulle kunna sparka över dessa höga skacklor så skulle han få pris och bli skriven om. Denna gigg hade dessutom broms, så när han nu körde honom var det med så mycket broms han kunde använda utan att hjulen låste sig. Harsk fick ta i ordentligt och han fick av Rolf beröm för sin skritt om än den var lite spänd. Mot slutet gick Harsk riktigt bra och dagen kunde avslutas positivt.  Dessutom försöker Rolf sälja mig denna gigg istället för den jag hade, vad tror ni?

Helvete så nöjd jag är!

Farligt att säga det, men just är jag otroligt nöjd med min fina Harskeyboy! Hela denna vecka har han gått från klarhet till klarhet och pricken över i:et var nu ikväll när vi körde ett pass på banan. Följsam, mjuk, lyhörd och vi svängde riktigt bra. Yvonne ställde ut koner ooch vi körde inte på allt för många.

Nu laddar vi för träningshelg i Villvattnet, åker på fredag. Det är med mest panik och nervositet,  men jag tror det går bra. Det måste det.