En slank hon hit, en slank hon dit och en slank hon ner i diket

Stalljourshelger brukar innebära många timmar i stallet för mig. Denna helg är inget undantag direkt. 

Fredag: 

Vi inledde med att rida ut. Ja ni läste rätt, rida ut. Vi var tre ekipage; Matilda och Gucci, Sofia och Kingen samt att jag hade Ida med mig, som aspirerar på medryttarplatsen, och hon gick bredvid och hade Harsk i en liten säkerhetslina och jag red. Ut på vägarna gav vi oss och styrde kosan mot Ersboda. Harsk skrittade i en rysligt tempo till en början, inte ens Gucci hade en chans att hinna med. Därför fick Harsk, trots sin orutin, gå först.

Ersboda hade mycket att spännande att erbjuda. Blinkade julgranar, skottande människor, skumma ungdomar, blinkande balkonger, bilar, folk i fönster som rörde sig. Harsk skötte sig super. Och när vi var typ halvvägs hem så tog hans arbetsminne slut. Han stannade och tänkte inte röra sig en endaste millimeter. Då fick vi ta fram Gucci så han fick "dra" Harsk framåt. Vi tog oss hem utan större bekymmer, i alla fall jag på ryggen. Ida fick stå ut med det sedvanliga beteendemönstret från Harsk när han blir trött. Buffel, bit och vingel. 

Harsk verkar ha piggat på sig, han satte tänderna i maten direkt och kändes pigg. Eftersom vi ändå var i gasen jag och Matilda, passade vi på att köra Lotus också en sväng runt Ersboda. Han fick söta små renhorn på sig så folk skrattade lite åt oss. 

En mycket trevlig kväll i stallet helt enkelt, och åkte därifrån vid tjugo i tolv...

Idag var det dags för medryttaraspirant nummer två att komma, Anna. Hon skulle rida och sist hon var här så var Harsk inte allt för snäll med henne. Ett riktigt litet monster faktiskt. Vi bestämde att hon skulle rida och att vi skulle gå en bit längs vägen. Idag mötte vi galningar till bilister, läskiga stillastående skotrar, läskiga skotrar som kör, en bro med forsande vatten under. Harsk klarade det med ro och jag var faktiskt förvånad över hur bra han skötte sig. 

När vi kom tillbaka till gården så skickade jag in Anna på ridbanan för att hon skulle få prova rida lite själv. Efter en liten stund så tyckte jag att hon kunde prova trava lite och då skulle jag ta honom på lina. Och som rubriken på detta inlägg antyder, gick inte detta helt problemfritt. Från att ha varit helt cool blev han helt plötsligt en superpigg och ystrig unghäst. När jag gav honom travkommandot så sprättade han i väg som en galning och bockade. Anna fick hålla i sig för glatta livet, men höll sig kvar. Proceduren upprepade sig ytterligare en gång men sedan gick det lugnt tillväga. När vi sedan bytte varv så var det dags igen. Han började trava, sedan körde han ner huvudet och tog fart, pep och bockade samtidigt som han tvärställde, slog bakut för att till slut slå tvärstopp. Denna gång hade Anna inte en chans utan föll i en elegant båge av honom och landade på rygg i den mjuka snön på ridbanan. Harsk vände på huvudet och kollade konstigt på Anna, verkade inte riktigt som han förstod vad som hände. Anna satt upp igen och följande varv gick bra. Tur att han är tillräckligt trygg med det mesta för att inte behöver bry sig om att det flyger människor runt omkring honom!

Så nu har Harsk bara 99 gånger kvar att slänga av någon innan han är en riktig dressyrhäst. Jag hoppas INTE han blir en riktig dressyrhäst.