2013 närmar sig - ett oturs år?

Jag vet inte riktigt, men jag har en lite dålig känsla i magen inför nästa år. 2013, -13, ska det bli ett otursår? Enligt skrock är 13 ett oturstal. Jag hoppas verkligen inte att det är så, för jag har storartade planer inför nästa år!

Först på agendan är lite körträningar med hästen i januari och februari. Efter det, den 28 februari flyger vi till dominkanska republiken! Tredje saken på agendan är att debutera i dressyrtävling med Harsken. 14 april är målet. Känns inte särskilt långt borta med tanke på hur lite vi kan just nu... Och under senare delen av vårterminen är tanken att jag ska läsa en kurs i svenska på heltid samtidigt som jag ska arbeta på heltid. Har ingen aning om hur det ska gå ihop faktiskt, men det tänker jag bekymra mig om då. Så det finns en del att oroas sig över inför 2013!

Det började spöka igår redan när min lille pålle bestämde sig för att skrämma upp sin mamma. Igår hade vi lite kalas för Emma och det innebar att vi drog iväg på en lite körtur runt Ersboda med Fajjen och Duell som "stöd". Innan vi åkte tog jag in hästarna. Eftersom Harsk brukar vara rätt glupsk plockade jag bort lite hö som han skulle få lite senare, när det skulle bli lugn och ro i stallet. Körturen var helt underbar och Fajjen var så duktig och gick lugnt och fint - trots den där jävla busschauffören valde att köra förbi oss i med "full"fart.

När vi kom tillbaka tyckte jag det såg ut som om Harsk hade ätit väldigt lite ur sitt nät men bestämde mig för att han kanske bara tckte det var lite rörigt och inte hade ro att äta (vilket iofs aldrig tidigare hänt). Så med gott samvete gick jag in till Yvonne för lite födelsedagsfika. Emma bjöd på tårta och Yvonne stod för fikabröd och kaffe. När vi surrat bort en timme gick jag ut för att natta hästarna ordentligt och då har Harsk lagt sig ner - och hönätet var helt orört. Panikkänslorna vällde upp i bröstet. Harsk äter inte! Något måste vara fel och lite stressad närmar jag mig boxdörren. tack och lov reste han sig upp självmant och mötte mig i öppningen. Jag lyssnade på magen och hörde tydliga tarmljud. Jag noterade att han hade bajsat. Lånade termometer av Linn och fastställde att han inte hade någon feber. Men han ville inte äta. Tog ut honom på en kort promenad och väl ute såg han som pigg ut. Och medan jag stod där och pratade lite med Yvonne så högg Harsk in på Yvonnes häck och tuggade i sig några pinnar. Jag började varva ner lite, det kunde inte vara så allvarligt om han stod och åt häck!

Tog in honom i stallet igen och bytte ut hösilaget mot torrhö. Det gillade han mycket bättre och började genast att äta. Jag var var runt en halvtimme och observerade honom men han såg väldigt lugn ut, åt och drack konstant. Bästa Yvonne tittade till honom precis innan hon gick och la sig och meddelade att han hade ätit en hel del, men inte allt, och sedan att han lagt sig. När jag kom dit i morse stod han på benen och hade ätit upp allt hö. Bytte ut morgonsäcken med hösilage till torrhö.

Väl i hagen så ratar Harsk torrhöet och går och äter tillsammans med Guccis hösilage. Jag är rådvill, vad kan ha orsakat denna plötsliga matstrejk? Om det var så att han inte ville ha hösilage igårkväll, men det dög bättre imorse? Jag förstår inte riktigt... Ska åka förbi där nu och se om han vill ha lunchhöet som bara är hösilage eller om jag måste byta ut det till torrhö. Ja det är svårt när djuren är sjuka, de kan ju som inte uttrycka sig med ord!

Jag längtar verkligen till den dagen som jag kan ut och köra min häst på riktigt! Till nästa vinter ska jag definitivt ha en släde. Punkt. Och då ska jag också kunna ut och galoppera i djupsnö!