Lite stel och lite öm har jag blivit på kvällskvisten efter morgonens eskapader.
Igår var Ida och provred Harsk och när vi var klara var han så där vanligt supertrött och hade inte ens ork att äta mat utan la sig rätt fort för att vila. Det är klart att det är jobbigt att vara ridhäst, särskilt när man sköter sig så bra som han gjorde. Är så stolt över hur långt vi kommit, han och jag.
Och med gott självförtroende sadlade jag på honom i morse. Såg i blicken att han var lite på tårna och tog därför en extra säkerhetsrem och longerlinan. Började med att longera lite innan och då kom det jag misstänkte - pipen, kasten med huvudet och bocksprången. Dock inte lika intensivt som vanligt. Efter en stund kom Yvonne och hjälpte mig så jag kunde sitta upp. Vi red i skritt och trav, gjorde lite volter, serpentiner, halvhalter (dock det endast i skritt). Mot slutet blev han lite trött och när han då travade lyfte han inte hovarna tillräckligt högt och snubblade till. Han kom ur balans (även jag) och när han väl hamnat helt ur balans lyckades han liksom inte få ordning på sig själv och gick ner på knä. Smidig som jag är så hamnade jag fram på halsen och när han då skulle resa sig gled jag liksom av och hamnade framför honom. Harsk blev lite förvånad men precis som förra gången någon åkte av stod han fastfrusen som en fura i backen med alla fyra, mest lycklig över att det var någon där som han fick mysa med!
Det var inga problem att sitta upp igen, trava eller rida förbi där vi drattat omkull. Han är rätt cool min kille och det är jag vid sådana här händelser väldigt glad för.
I dag har jag också hunnit med att åka och träffa finaste lille Hugo (ett människobarn). Dock hade han bestämt sig för att vi inte var tillräckligt intressanta besökare och valde att sova sig igenom hela vår visit. Bättre lycka nästa gång hoppas jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar