En "riktig" häst som är tuff, orädd och med humör!

Träningsdagen igår i Övik var en upplevelse som jag fortfarande försöker smälta och bearbeta.

Söndagmorgon startade tidigt. Väckaren ringde väl vid kvart i sex. Sedan bege sig till stallet för att göra i ordning hästarna inför transporten. Harsk såg laddad ut och han fick dagen till ära boots på sig. Han har aldrig åkt så långt förut, men han hade en mycket skötsam kamrat i Lotus så jag kände mig inte särskilt orolig. Eftersom att jag ville köra hästarna lagligt till Övik hade jag hyrt en hästbuss. Harsk tyckte den var väldigt märklig och vill inte alls gå på. Hög ramp, gå in från sidan, konstiga infångare. Tack och lov var jag förutseende nog och hade hämta den redan lördagkväll för att hinna provlasta honom. Det tog bara 40 minuter att få på honom första gången, sedan var det inga problem. Inte heller på söndagmorgon. Dock har han fått för sig att han ska kliva på från vänster, alltså från sidan av rampen. Likadant i en vanlig transport. Men det får vi arbeta borta i ett senare skede, nu är jag glad att han kliver på hyfsat enkelt.

Resan till Övik gick relativt smärtfritt, men ett moment gav hjärtklappning. Vi låg och körde så fridfullt på E4:an, hästarna var lugna och harmoniska (älska kameraövervakning!) och helt plötsligt ser jag hur instrumentpanelen på bilen bara släcks ner för att sedan gå igång. Det tjuter till och färddatorn säger "check engine". WHAT? En i princip splitterny hästbuss!? Vi rullar in på första bästa vändplats för att kolla de varningslampor som lös och ringde sedan de som äger den. Vi fick rådet att bara åka vidare. Så vi startade i gång men väl ute på E4:an märker jag att bilen inte gick att gasa upp till mer än 40 km/h. Ringer ägaren igen och undrar vad som kan ha hänt. Han tycker att vi ska svänga in och stänga av bilen för att se om det hjälper. Kan säga att vi var inte särskilt populära på E4 där vi körde i enfiligt i 40 km/h... Vid det här lagt har jag en irriterad Harsk som inte alls uppskattar att vi står stilla. Första bästa vändplats svängde vi av igen och där slog jag av och på bilen. Nytt försök ut på E4 och denna gång gick det att köra i normal hastighet, men det lös en hel del varningslampor på instrumenteringen. Ignorerade dessa och körde vidare utan andra svårigheter ner till Övik

Har aldrig tidigare besökt ÖoR förut, men måste säga att det var en trevlig anläggning med många glada ansikten. Och de som vi träffade som hör till körsektionen var fantastiskt trevliga människor med mycket positiv energi. Tack Anna, Anette och Verona!

För första gången skulle vi (jag och Harsk) träna för Erik Broms, C-tränare och som tävlar internationellt med ett nordispar. Jag var inte så lite nervös, särskilt med tanke på vad vi hade för upplevelse sist vi var i vagn. Men Erik var lättsam och pratglad och på första passet tyckte han definitivt att jag skulle sätta honom i vagn för att se hur han reagerade. Så gjorde vi och när vi skulle trava så kände jag mig rätt säker. Harsk gick fint även om han i början fortfarande har lite svårt med ridhusväggarna. Vår upplevelse med vagnen i onsdag verkade inte ha satt några djupare spår hos Harsk.

På pass två klev Erik själv upp i vagnen och jobbade Harsk. Han hade mycket positiva saker att säga om honom. Ganska så mjuk i sidorna, rätt stadig -särskilt med tanke på att han är så ung. Svarade positivt på förhållningar som Erik gjorde. Dock så när vi skulle trava så lättade Harsk lite och hade tänkt sparka, men Erik berätta för Harsk att så gör man inte. Sedan så travade han fint, helt utan spö, i nästan en halvtimme. Gick på volt, byte varv, ställde sig och sökte sig neråt. Dock saknar han muskler och ork för att bära sig, men tendensen finns där! Jag fick också köra men jag är inte i närheten lika duktig som Erik och då gick inte Harsk heller lika fint, men vi fick trots allt beröm. Men för min del handlar det om att bli bättre på att vara stadig och stilla på handen för att ge honom stöd och träna på det här med förhållningar, att inte dra hela tiden utan att ta lite och sedan släppa efter. 

Sammanfattningsvis var Eriks omdöme om Harsk att han är en häst som tänker mycket, som är orädd och tuff och har en hel del humör. Hans tolkning av Harsks beteende i vagn tidigare, var att Harsk surade till och blev förbannad på vagnen och skulle sparka den. Med tanke på att han fastnade i sparkskyddet hoppas jag att det tog tillräckligt ont för att han skulle ha lärt sig en läxa. För att hålla honom på banan är det viktigt att låta honom använda huvudet och tänka, och gärna utsätta honom för situationer där han blir "rädd", för han behöver det. Annars hittar han på egna "rädslor". Harsk har ett gott självförtroende... Tydligt ledarskap och att han lyder är det jag ska tänka på i den vardagliga hanteringen. Erik tyckte också att jag ska börja konditionsträna honom. Kan ju bli intressant.

Även om Erik bara träffat Harsk vid ett tillfälle så tycker jag att han har träffat väldigt rätt på sin beskrivning av hans personlighet. Och därmed får jag återigen fundera över hur jag ska mäkta med hans temperament i framtiden. Å andra sidan så gillar jag det, så länge jag känner att jag faktiskt har kontroll över honom. Jag ångrar bara så bittert att jag inte satte igång med arbetet tidigare. Skulle ha präglat honom redan från start och inte väntat till dess att han fyllde tre. 

På vägen hem från Övik var både Lill-Lotus och Harsken så trötta att de stod och "sov" större delen av resan hem. Nöjda och glada när de kom hem var de, så även jag!

Stort tack till Hanna och Emma som följde med som hästskötare! Det var en mycket trevlig dag, och har med mig väldigt mycket inspiration hem!

Här är en länk till en film som filmades när Erik körde Harsken:
http://youtu.be/UvnTTb6E_LQ