Arg

Idag är jag arg. Jag vet inte riktigt varför. Tror dock att det finns en hel del frustration inbäddat i det hela. Jag är horribelt less på att känns mig klumpig och tung, ha svårt att sova och att inte kunna göra det jag vill. Kanske framförallt det sistnämnda.

Jag vill rida, köra, motionera och ta hand om min häst. Otroligt otillfredställande att inte kunna göra det, och nu har det gått nästan ett halvår. Varje gång jag är i stallet blir jag lite bitter.

På hemmafronten finns det massor jag vill göra och skulle behöva göra. Hundarna blir lidande, det är bara en hiskelig tur att de är otroligt snälla och inte kräver mer än jag kan ge. Det är bara mitt samvete som får mig att må dåligt.

Det värsta av allt är att jag känner mig arg på det barn jag bär, som gör mig helt inkompetent eller vad jag ska kalla det. Barnet som hämmar mig. En helt irrationell känsla jag vet, men den smyger sig  på mig med jämna mellanrum. Det känns dessutom fult att säga så, att jag inte får tänka den tanken. När man är gravid ska man vara glad för det. Jag är glad för det, verkligen, men nu får det faktiskt vara nog. Dags att bebis kommer ut så jag kanske kan återfå någon kontroll över min kropp, min ork, min lust.